Helgen i bergen

Klockan halv sex på morgonen är jag oftast rätt trött, speciellt om jag har druckit vin till klockan två. Lördagens morgon var en sådan trött morgon, men ryggsäcken packades likafullt och stuvades in i den rostiga Volkswagen foxen som körde som vinden i tre timmar på sömniga morgonvägar. Väl framme i Groot Vaders Bosch lämnades foxen att vila.

De tre solbrända männen som utgjorde mitt sällskap hällde upp rostfärgat vatten i våra vattenflaskor medan jag försökte täcka varje millimeter av kroppen med solskyddsfaktor femtio (det är rätt problematiskt att vara kritvit i trettiofem graders stekande sol.) Sedan började bergsvandringen i Boos Mans Bos Wilderness Area.

Vissa saker kan inte inte beskrivas med ord, naturens skönhet är sådan. Det var helt otroligt att vandra i Den Arge Mannens vildmark, upp över bergen, ner i dalar och bäckar, se vattenfall, lyssna till fågelsång, omges av en flora som inte finns någon annanstans, se solen gå ner över orörd natur, och allt detta utan att stöta på en enda människa, för jag menar, babianer är ju ändå inte riktigt människor.

På vår två dagars långa vandring tillryggalade vi tjugosju kilometer, en dag i stekande sol och en dag i dimma och regn. Och en natt med fler stjärnor än jag någonsin sett. Världen var så vacker att att den bestämde sig för att inte låta sig avbildas av min mobilkamera. Jag lurade världen att jag skulle fota Ernest under första dagens lunchstopp och lyckades då få med en gnutta av hennes skönhet också.