Inskränks pressfriheten inskränks demokratin

Satirtecknaren Zapiro om Zumas inställning till hans kritik.

Parlamentet har i dag skjutit upp röstningen om “sekretessförslaget” som skulle få ödesdigra konsekvenser för den granskande journalistiken i Sydafrika. De har skjutit upp omröstningen på obestämd tid men inte mycket talar för att det kommer att läggas ner helt och hållet. Förslaget har varit på tapeten under flera år och det väntades få en majoritet av rösterna i parlamentet.

I dag, i går, i helgen och tidigare har demonstrationer mot lagförslaget hållts utanför parlamentsbyggnaden i Johannesburg, Kapstaden och i runt om i andra städer. Demonstranterna upprörs över den inskränkning i pressfriheten som lagförslaget innebär. Offentlighetsprincipen kommer att avskaffas och statliga och kommunala tjänstemän och politiker ska kunna hemligstämpla material som de vill. Dessutom ska så kallade whistleblowers kunna dömas till upp till fem års fängelse om de lämnar ifrån sig denna hemligstämplade information.

Den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian gjorde intervjuer med demonstranterna utanför parlamentet och många säger till dem att det är som en återgång till lagar som rådde under apartheid. En bekant till mig demonstrerade i Kapstaden men säger att uppslutningen var inte så stor.

Men de senaste åren har Sydafrika befunnit sig på djupt vatten när de har agerat inskränkande mot pressen i ett antal fall. Som den numer klassiska händelsen när en BBC-journalist ifrågasätter ANC:s ungdomsförbundsordförande Julius Malema och blir okvädad av honom och utkastad från presskonferensen. Förra året när några journalister skulle avslöja Julius Malemas inblandning i upphandlingen av några statliga företag så lämnade hans ungdomsförbund ut journalisternas personliga detaljer, adress, bilar och bankkontonummer till allmänheten. Freedom house som granskar pressfriheten i världen sänkte Sydafrikas grad av pressfrihet från fri till delvis fri förra året. Detta gjorde de för att de tyckte sig se en ökning av den negativa retoriken från politiker mot journalister och att vissa ingrepp hade gjorts på public service-kanalen SABC:s oberoende. Även reportrar utan gränser har nedvärderat Sydafrikas pressfihetsranking, de kom fem platser längre ner på rankinglistan 2010 jämfört med 2009. Även de gör bedömningen att journalister har blivit angripna av högt uppsatta politiker. De tog även med det nya lagförslaget om hemligstämpling som en anledning till nedvärderingen.

Det ser med andra ord ganska dystert ut. Sydafrika är ett land med enorma motsättningar, kontroverser och problem på allehanda arenor i samhället. Jacob Zuma och andra ledande ANC-företrädare omges ständigt av skandaler. Julius Malema och andra i ungdomsförbundet kritiseras för korruption och ändå har ANC ett så enormt stort stöd av befolkningen. I valet 2009 fick de 65.9 procent av rösterna, det näst största partiet, Democratic alliance fick strax under 17 procent. I en situation som den är det a och o för det demokratiska samhället att pressfriheten inte bara värnas utan utökas och att källskyddet stärks och att den granskande journalistiken får större medieutrymme. Demokratin behöver mer än Huisgenoots kändisskvaller och recept och mer än kärleksintrigerna i Isidingo och Generations.

Jag kan inte göra annat än att hålla tummarna för att nästa omröstning av "sekretessförslaget" dröjer så pass länge att det hinner gå upp för fler vad som håller på att hända och att fler visar sitt missnöje. Om det nu skulle göra någon skillnad.