Efter att ha läst sammanfattningarna på socialdemokraternas och vänsterpartiets så kallade skuggbudgetar blir jag ledsen...
Västvärlden brinner. Den grekiska befolkningen blir allt mer desperata, de ser sina löner halveras och allt fler tvingas in i arbetslöshet. Flera nya skatter införs samtidigt som all välfärd har sålts ut till privata företag. Detta för att landet i och med eurosamarbetet uppmuntrades låna pengar av vinstdrivna banker för att hålla uppe spenderandet och investerandet, till förmån för den gemensamma europeiska valutan och bankernas avkastning.
I Italien har det under hösten hållts demonstrationer på grund av de väntade drastiska besparingarna för 2013 till följd av deras lån från profiterande banker.
I USA ockuperar människor för tillfället Wall Street, kapitaismens högborg. Det efter att landet har skådat en lång och kännbar ekonomisk kris som har lämnat människor utan bostad och jobb efter allt för enkla lån och genom bankernas glädjekalkyler.
I London i somras tog unga fattiga tillbaka de materiella ting de ser som deras efter en ständig maning till dem som enbart konsumenter. Detta till kapitalismens politiska väktares förskräckelse.
Och det här är bara just nu, sedan 2008 har många västländers befolkningar genomlevt kriser till följd av kapitalismen, Irland och Island till exempel. Och fler står på gränsen till djupa kriser, som Spanien och Portugal.
I de ekonomiska krisernas kölvatten växer sig missnöjet och de främlingsfientliga, konservativa krafterna sig starkare. Det riktas misstro mot de sittande regeringarna och lösningen blir att sätta sin tilltro till konservativa populister. Anledningen till det är för att det inte finns någon som visar på ett reellt alternativ. Dagens spekulationsekonomi och jakt på konstant ökad utdelning av aktier är inte en evig sanning eller naturlag. Det är ett sentida påhitt som, för att det hittills har gett kraftig utdelning till några och illusioner om framtida utdelning till fler, har boxat sig fram i folks medvetande som det enda sättet världen kan vara uppbyggd på.
Men det finns något bortom kapitalismen. En enad vänster skulle kunna göra ett krafttag och visa det, visa de riktiga alternativen i stället för att nervöst svamla om minimala förändringar i ett system som uppenbarligen inte fungerar. I stället för att halvera rutavdraget och falla in i den borgerliga retoriken om en en hundring kvar i plånboken här och en femtilapp kvar i plånboken där bör socialdemokraterna göra det de verkade ha planer på att göra efter förra valet. Nämligen ta ett steg tillbaka och se över sin politik. Först då kan de komma med alternativ till det marknadliberala samhället. Hela vänstern, med socialdemokraterna inräknade, måste organisera sig tillsammans och utifrån ideologi tala om ett alternativt samhälle. Det är hög tid för det nu.
För efter att västvärlden har brunnit växer något upp ur askan, då gäller det att visa att socialismen är stark och kan växa som fan.
Västvärlden brinner. Den grekiska befolkningen blir allt mer desperata, de ser sina löner halveras och allt fler tvingas in i arbetslöshet. Flera nya skatter införs samtidigt som all välfärd har sålts ut till privata företag. Detta för att landet i och med eurosamarbetet uppmuntrades låna pengar av vinstdrivna banker för att hålla uppe spenderandet och investerandet, till förmån för den gemensamma europeiska valutan och bankernas avkastning.
I Italien har det under hösten hållts demonstrationer på grund av de väntade drastiska besparingarna för 2013 till följd av deras lån från profiterande banker.
I USA ockuperar människor för tillfället Wall Street, kapitaismens högborg. Det efter att landet har skådat en lång och kännbar ekonomisk kris som har lämnat människor utan bostad och jobb efter allt för enkla lån och genom bankernas glädjekalkyler.
I London i somras tog unga fattiga tillbaka de materiella ting de ser som deras efter en ständig maning till dem som enbart konsumenter. Detta till kapitalismens politiska väktares förskräckelse.
Och det här är bara just nu, sedan 2008 har många västländers befolkningar genomlevt kriser till följd av kapitalismen, Irland och Island till exempel. Och fler står på gränsen till djupa kriser, som Spanien och Portugal.
I de ekonomiska krisernas kölvatten växer sig missnöjet och de främlingsfientliga, konservativa krafterna sig starkare. Det riktas misstro mot de sittande regeringarna och lösningen blir att sätta sin tilltro till konservativa populister. Anledningen till det är för att det inte finns någon som visar på ett reellt alternativ. Dagens spekulationsekonomi och jakt på konstant ökad utdelning av aktier är inte en evig sanning eller naturlag. Det är ett sentida påhitt som, för att det hittills har gett kraftig utdelning till några och illusioner om framtida utdelning till fler, har boxat sig fram i folks medvetande som det enda sättet världen kan vara uppbyggd på.
Men det finns något bortom kapitalismen. En enad vänster skulle kunna göra ett krafttag och visa det, visa de riktiga alternativen i stället för att nervöst svamla om minimala förändringar i ett system som uppenbarligen inte fungerar. I stället för att halvera rutavdraget och falla in i den borgerliga retoriken om en en hundring kvar i plånboken här och en femtilapp kvar i plånboken där bör socialdemokraterna göra det de verkade ha planer på att göra efter förra valet. Nämligen ta ett steg tillbaka och se över sin politik. Först då kan de komma med alternativ till det marknadliberala samhället. Hela vänstern, med socialdemokraterna inräknade, måste organisera sig tillsammans och utifrån ideologi tala om ett alternativt samhälle. Det är hög tid för det nu.
För efter att västvärlden har brunnit växer något upp ur askan, då gäller det att visa att socialismen är stark och kan växa som fan.
1 kommentarer:
Ja det vore verkligen på tiden. Jag håller dock inte med om att det är en specifikt borgerlig retorik att tala om en "femtilapp mer i plånpoken". Den typen av retorik har jag alltid stört mig på och den har framlagts i samband med varje budget jag har varit vuxen nog att ha intresse för. Hälften av dem (ca) har kommit från socialdemokratiska regeringar. Inte dessto mindre är det ett extremt korkat perspektiv. Tllsammans med "satsa en miljard på XX"-formuleringar, som precis aldrig berättar någonting.
Vänstern måste nu och på en gång formulera ett alternativ, i termer om vad som är målet och -viktigast- hur det ska nås.
Skicka en kommentar