I somras var jag, som Kyrkans Tidnings reporter, i Aten för att bevaka Ship to Gaza. Den svenska båten avseglade aldrig. Men de två veckorna i Aten var mycket händelserika och världspolitikskt betydelsefulla, dels i form av alla samlade internationella Ship to Gaza-aktivister och dels i form av ockupationen av Syntagmatorget och massdemonstrationerna i och med omröstningen av sparpaketen.
Det var omöjligt att förutse vad som skulle hända inför och därför svårt att planera det journalistiska arbetet. Men på grund av Kyrkans Tidnings tilltro till mig som medarbetare och modet att chansa på bevakning av ett turbulent och svårförutsägbart händelseförlopp, lyckades vi skapa intressant journalistik.
Jag åkte med iPhone och obegränsad tillgång till internetsurf. Inför resan skrev jag nyhetsartiklar relaterade till Ship to Gazas aktion och intervjuades själv av tidningen för att beskriva vad jag skulle göra och hur det kändes. Då länkades det även till den nystartade bloggen där jag kontinuerligt lade upp betraktelser och material som inte platsade som nyhetsartiklar. Jag fotade och skrev nyhetsartiklar till webben som utvecklades till papperstidningen. Dit gjorde jag även längre reportage om utvalda händelser. Jag använde min twitter kontinuerligt för att skriva små uppdateringar om vad som pågick i det kaos som var svårt för andra medier att hålla koll på och länkade till relaterade artiklar. Genom min twitter (och i efterhand även på bloggen) kunde mina följare se mina, via bambuser, livestreamade filmer från flera demonstrationer och från centrala händelser för Ship to Gaza. När jag kom tillbaka till redaktionen skrev jag en lång analys till papperstidningen om de två veckorna. En analys som skulle ha varit omöjlig för någon som inte varit inbäddad. Och kommande veckor lade jag upp extramaterial på bloggen, svarade på frågor från läsarna samt följde efterspelet med Ship to Gaza på hemmaplan.
I efterhand är jag övertygad om att jag kunde ha gjort allt mycket bättre, uppdaterat ännu mer och så vidare. Men Kyrkans Tidning fick ut mycket intressant och originellt material genom att skicka iväg mig och en iPhone i två veckor. Grunden till att det gick bra är för att tidningen hade tilltro till mig och min kompetens samt att jag, redaktör och chefredaktör hade en ständig dialog.
Kyrkans Tidning har inte lång erfarenhet av aktivitet inom sociala medier, de har haft dåligt interaktivt arbete och har inte många besökare på sin hemsida. Detta är något de jobbar på att ändra då de vill vara det främsta forumet för diskussioner centrala för Svenska Kyrkan. Genom chefredaktörens och redaktörens förtroende kunde jag delta i det arbetet.
Det var omöjligt att förutse vad som skulle hända inför och därför svårt att planera det journalistiska arbetet. Men på grund av Kyrkans Tidnings tilltro till mig som medarbetare och modet att chansa på bevakning av ett turbulent och svårförutsägbart händelseförlopp, lyckades vi skapa intressant journalistik.
Jag åkte med iPhone och obegränsad tillgång till internetsurf. Inför resan skrev jag nyhetsartiklar relaterade till Ship to Gazas aktion och intervjuades själv av tidningen för att beskriva vad jag skulle göra och hur det kändes. Då länkades det även till den nystartade bloggen där jag kontinuerligt lade upp betraktelser och material som inte platsade som nyhetsartiklar. Jag fotade och skrev nyhetsartiklar till webben som utvecklades till papperstidningen. Dit gjorde jag även längre reportage om utvalda händelser. Jag använde min twitter kontinuerligt för att skriva små uppdateringar om vad som pågick i det kaos som var svårt för andra medier att hålla koll på och länkade till relaterade artiklar. Genom min twitter (och i efterhand även på bloggen) kunde mina följare se mina, via bambuser, livestreamade filmer från flera demonstrationer och från centrala händelser för Ship to Gaza. När jag kom tillbaka till redaktionen skrev jag en lång analys till papperstidningen om de två veckorna. En analys som skulle ha varit omöjlig för någon som inte varit inbäddad. Och kommande veckor lade jag upp extramaterial på bloggen, svarade på frågor från läsarna samt följde efterspelet med Ship to Gaza på hemmaplan.
I efterhand är jag övertygad om att jag kunde ha gjort allt mycket bättre, uppdaterat ännu mer och så vidare. Men Kyrkans Tidning fick ut mycket intressant och originellt material genom att skicka iväg mig och en iPhone i två veckor. Grunden till att det gick bra är för att tidningen hade tilltro till mig och min kompetens samt att jag, redaktör och chefredaktör hade en ständig dialog.
Kyrkans Tidning har inte lång erfarenhet av aktivitet inom sociala medier, de har haft dåligt interaktivt arbete och har inte många besökare på sin hemsida. Detta är något de jobbar på att ändra då de vill vara det främsta forumet för diskussioner centrala för Svenska Kyrkan. Genom chefredaktörens och redaktörens förtroende kunde jag delta i det arbetet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar