Om man inte är kändis brukar man inte få debattera på Dagens Nyheter. Så jag svarar på Bengt Ohlssons fråga om när det röda ska rinna av kulturens fana här ist.
Buhu, Bengt Ohlsson, inte lätt att vara en stackars ensam kulturarbetande liberal. För ni hörs ju inte och syns ju inte. Får ingen plats... förutom i femtonmiljarder-teckens artiklar i DN.
Jag har ett förslag till dig; lyft din blick bortom 68-vänsterns kulturarbetare. Då skulle du nog inte känna dig så ensam. Och inom ditt gebit, författandet, finns en hiskelig massa människor som aldrig skulle kallas vänster. Många av de mest välkända kulturutövarna i Sverige har ingen tydlig politisk färg överhuvudtaget och skulle man färgsätta dem så tror jag att sedelns ljusgrå är en mer passande färg.
Jag kan i och för sig tänka mig att fler kulturarbetare röstar vänster än röstar ultrahöger, trots att V och SD fick liknande siffror i förra valet. En anledning till det är att SD vill förinta kulturlivet, som kulturarbetare blir det svårt att sälla sig till ett parti som vill skära ner på kostnaderna för den sektor de jobbar inom.
Det är också en anledning till varför många kulturarbetare är vänster. Vänstern prioriterar kulturen och det fria skapandet. Högern vill ständigt dra in kulturskaparnas medel och vill se en kultur finansierad av näringslivet. Kulturskapare är sällan höginkomsttagare och har sällan trygga anställningar. Med en liberal Allianspolitik ser de allt mer begränsade möjligheter att fortsätta sitt kulturskapande. När Alliansen drar in medlen till fria teatergrupper och tar bort gratis entrréavgifter på statliga muséer, blir det svårare för de konstnärliga institutionerna att överleva. En politik som inte respekterar och prioriterar kultur får inte kulturarbetande sympatisörer.
Högern ser gärna ökat inflytande av näringslivet inom kultursektorn. Det för mig osökt in på en fråga till dig Bengt Ohlsson. När ska det blå rinna av näringslivets flagga? Inom näringslivet får du inte vara vänster. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara höger. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta ... jaha ... så du bryr dig inte om handel? Du tycker att det bara är flum och dekoration som räknas?
Det fria kulturlivet, öppet för alla, byggdes upp av arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen har alltid prioriterat ett rikt kulturliv för alla i samhället, därför är många kulturarbetare vänster. Ett näringsliv som priorieterar storbolags möjlighet att göra profit framför allt annat, framför bland annat ett rikt kulturliv, har byggts upp av liberalismen, därför består näringslivets styrelser främst av högern.
Vore det inte mer originellt och utmanande att se en storbanksordförande i röd stjärna på bröstet än vad det vore att se en författare i dräkt och portfölj. För vet du vad, de röda stjärnorna är betydligt mer frånvarande i näringslivet är vad portföljerna är i kulturvärlden.Tyvärr.
Buhu, Bengt Ohlsson, inte lätt att vara en stackars ensam kulturarbetande liberal. För ni hörs ju inte och syns ju inte. Får ingen plats... förutom i femtonmiljarder-teckens artiklar i DN.
Jag har ett förslag till dig; lyft din blick bortom 68-vänsterns kulturarbetare. Då skulle du nog inte känna dig så ensam. Och inom ditt gebit, författandet, finns en hiskelig massa människor som aldrig skulle kallas vänster. Många av de mest välkända kulturutövarna i Sverige har ingen tydlig politisk färg överhuvudtaget och skulle man färgsätta dem så tror jag att sedelns ljusgrå är en mer passande färg.
Jag kan i och för sig tänka mig att fler kulturarbetare röstar vänster än röstar ultrahöger, trots att V och SD fick liknande siffror i förra valet. En anledning till det är att SD vill förinta kulturlivet, som kulturarbetare blir det svårt att sälla sig till ett parti som vill skära ner på kostnaderna för den sektor de jobbar inom.
Det är också en anledning till varför många kulturarbetare är vänster. Vänstern prioriterar kulturen och det fria skapandet. Högern vill ständigt dra in kulturskaparnas medel och vill se en kultur finansierad av näringslivet. Kulturskapare är sällan höginkomsttagare och har sällan trygga anställningar. Med en liberal Allianspolitik ser de allt mer begränsade möjligheter att fortsätta sitt kulturskapande. När Alliansen drar in medlen till fria teatergrupper och tar bort gratis entrréavgifter på statliga muséer, blir det svårare för de konstnärliga institutionerna att överleva. En politik som inte respekterar och prioriterar kultur får inte kulturarbetande sympatisörer.
Högern ser gärna ökat inflytande av näringslivet inom kultursektorn. Det för mig osökt in på en fråga till dig Bengt Ohlsson. När ska det blå rinna av näringslivets flagga? Inom näringslivet får du inte vara vänster. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara höger. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta ... jaha ... så du bryr dig inte om handel? Du tycker att det bara är flum och dekoration som räknas?
Det fria kulturlivet, öppet för alla, byggdes upp av arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen har alltid prioriterat ett rikt kulturliv för alla i samhället, därför är många kulturarbetare vänster. Ett näringsliv som priorieterar storbolags möjlighet att göra profit framför allt annat, framför bland annat ett rikt kulturliv, har byggts upp av liberalismen, därför består näringslivets styrelser främst av högern.
Vore det inte mer originellt och utmanande att se en storbanksordförande i röd stjärna på bröstet än vad det vore att se en författare i dräkt och portfölj. För vet du vad, de röda stjärnorna är betydligt mer frånvarande i näringslivet är vad portföljerna är i kulturvärlden.Tyvärr.
8 kommentarer:
Jag tror nog att Bengts essä på något sätt bekräftades här.
Den kalla, ondskefulla högern: Kultur- och människoförakt, ingen respekt annat än för profiten. Så var det väl?
Jag håller med David. Jag tycker att Bengt Ohlssons inlägg var bra eftersom han påpekar hur snävt det är att vara vänster och höger i Sverige. Det är väldigt intressant hur "vänster" svensk politik är. Kollar man på Labour i Storbritannien har ju Moderaterna mer gemensamt med Labour än de Konservativa, och jag som räknas som hemsk höger i Sverige står till vänster om de Brittiska Socialdemokraterna. Sverige är en ankdamm, men å andra sidan finns den mentaliteten i Storbritannien också.
Bengt klagade egentligen inte på hur många vänsterskrivare i kulturdelen, utan att de kategoriserar människor i stereotyper, och som en tänkande och medkännande liberal känner jag mig ärligt talat äcklad av sådant människoförakt.
I mina öron har "Jag som liberal" alltid låtit som "jag som inte vill ta ansvar."
Vilket ansvar tar du Ludwig Franzén som inte jag tar?
Betalar du mer skatt? Ger mer till välgörenhet? Hjälper din släkt och vänner i nöd mer än jag? Vilka solidaritetshandlingar menar du att du gör i större utsträckning än vad exempelvis jag gör.
De flesta vänstermänniskor jag känner är egoister så det vore intressant att veta vad du gör. Vi kanske kan träffas någon dag du och jag Ludwig och jämföra våra liv. Jag vill veta vad sådana som du menar när de skriver att de tar ansvar. Svara här så ska du få min mejladress, jag bor i Stockholm.
"De flesta vänstermänniskor jag känner är egoister".
Maken till kategorisering var det länge jag läste.
Med den största respekt för liberaler (inte nyliberaler) trodde jag i min enfald att respekt för andra människor var liberalers ledstjärna. Hur dumt tänkt.
Att, som i ett tidigare inlägg, kalla Sverige för en ankdam, låter mer Ny Demokrati och gammelhöger än dagens Moderaterna.
När det gäller näringslivets blå ton så är det märkligt att man fortfarande i alla större företagarorganisationer förväntas vara "höger", något som försvann inom fackföreningsrörelsen för ett bra tag sedan.
Jag är själv småföretagare med med en handfull anställda (någon annan som lämnat kommentarer som är det?) och jag har svårt att identifiera mig med Svenskt Näringslivs eller Företagarnas politiska retorik.
Det är inte svårt att vara företagare i Sverige, inte om man är beredd att arbeta hårt.
Jag ser fram emot en mer partineutral, eller varför inte vänsterinriktad företagarorganisation som propagerar justa villkor för både anställda och företagare.
En utopi? Kanske.
Jag för min del skriver under på vartenda ord! Satt precis och förklarade det där med högerns kulturpolitik härom dagen för en som var oförstående (!) till det faktum att många kulturarbetare röstar åt vänster.
Och ja! Jag har suttit på frukostmöten, fina mingel och nätverksträffar anordnade av näringslivsmänniskor och jag kan bara hålla med: det är bara att knipa käft om sin vänsterpolitiska tillhörighet annars åker du snabbt ut ur dessa "if-you-scratch-my-back"-nätverk. /Ehwa
Jag för min del skriver under på vartenda ord! Satt precis och förklarade det där med högerns kulturpolitik härom dagen för en som var oförstående (!) till det faktum att många kulturarbetare röstar åt vänster.
Och ja! Jag har suttit på frukostmöten, fina mingel och nätverksträffar anordnade av näringslivsmänniskor och jag kan bara hålla med: det är bara att knipa käft om sin vänsterpolitiska tillhörighet annars åker du snabbt ut ur dessa "if-you-scratch-my-back"-nätverk. /Ehwa
Tydligen har han trampat i ett getingbo. Det är fler bloggar och kommentarer på denna artikel än något jag läst.
P.S Du lyckades klämma in SD i din artikel. Grattis
/BO
Skicka en kommentar