Vad innebär det egentligen att vara en stark kvinna? Att ta sig fram inom en mansdominerad bransch? Att ensam ta hand om barn, hem, jobb? Innebär det att ha en stark fasad utåt eller att ha ett starkt psyke?
Bör egentligen skriva "starka" genomgående för att visa vilket värdelöst uttryck det är, men pallar inte. Nu används uttrycket så nu håller jag mig till det.
Starka kvinnor betyder starka individer. Starka individer är per se framgångsrika individer, det är en elitgrupp. Starka kvinnor blir således en elitgrupp kvinnor som lyckas där inga andra kvinnor lyckas. En elitgrupp som kan vara nöjd över att få mäns respekt. Men några individers framgång gynnar sällan hela gruppen, de blir i stället till exempel som kan användas för att visa på att maktstrukturer inte finns. De starka tas ut ur gruppen och används missvisande. De starka få missgynnar det stora kollektivet.
Sen är det en annan sak att erkänna att det kräver vissa skills för kvinnor att kunna konkurrera med män inom vissa yrken eller i olika delar av samhället. Dessa har dock inget med styrka att göra. Det är förmätet att säga att en kvinna som kämpar på mansdominerade arbetsplatser är starkare än andra kvinnor. För det är samma sak som att inte se att vi lever i ett strukturellt förtryck på alla platser i samhället, överallt, hela tiden.
Ett problem med att diskutera kvinnostyrka som något positivt är att man på så vis lämnar det enda väsentliga. Att kvinnor måste vara självklara, varken starka eller svaga, inget exceptionellt, bara helt vanliga, helt självklara. Vi kommer aldrig dit hän om vi talar om att starka kvinnor är bra kvinnor, eller finner oss i att det är något som krävs. Då lämnar vi våra systrar som inte är så slängda i käften och som har lite rundare armbågar.
Självklarheten är så viktig. Att äga rummet, platsen, diskursen oavsett hur vi är. Bara för att vi är. För vi är bara kvinnor, vi är hälften. Vi är inte värsta grejen, inget megabra påhitt. Men vi är inte heller svaga stackare. Vi är bara normala. Tråkiga, fula, trötta, arga, likgiltiga, roliga, snabba, smarta...
Och vi måste få vara allt det och ändå vara självklara i allt vi gör. Vi måste vara normen, inte undantaget.
Bör egentligen skriva "starka" genomgående för att visa vilket värdelöst uttryck det är, men pallar inte. Nu används uttrycket så nu håller jag mig till det.
Starka kvinnor betyder starka individer. Starka individer är per se framgångsrika individer, det är en elitgrupp. Starka kvinnor blir således en elitgrupp kvinnor som lyckas där inga andra kvinnor lyckas. En elitgrupp som kan vara nöjd över att få mäns respekt. Men några individers framgång gynnar sällan hela gruppen, de blir i stället till exempel som kan användas för att visa på att maktstrukturer inte finns. De starka tas ut ur gruppen och används missvisande. De starka få missgynnar det stora kollektivet.
Sen är det en annan sak att erkänna att det kräver vissa skills för kvinnor att kunna konkurrera med män inom vissa yrken eller i olika delar av samhället. Dessa har dock inget med styrka att göra. Det är förmätet att säga att en kvinna som kämpar på mansdominerade arbetsplatser är starkare än andra kvinnor. För det är samma sak som att inte se att vi lever i ett strukturellt förtryck på alla platser i samhället, överallt, hela tiden.
Ett problem med att diskutera kvinnostyrka som något positivt är att man på så vis lämnar det enda väsentliga. Att kvinnor måste vara självklara, varken starka eller svaga, inget exceptionellt, bara helt vanliga, helt självklara. Vi kommer aldrig dit hän om vi talar om att starka kvinnor är bra kvinnor, eller finner oss i att det är något som krävs. Då lämnar vi våra systrar som inte är så slängda i käften och som har lite rundare armbågar.
Självklarheten är så viktig. Att äga rummet, platsen, diskursen oavsett hur vi är. Bara för att vi är. För vi är bara kvinnor, vi är hälften. Vi är inte värsta grejen, inget megabra påhitt. Men vi är inte heller svaga stackare. Vi är bara normala. Tråkiga, fula, trötta, arga, likgiltiga, roliga, snabba, smarta...
Och vi måste få vara allt det och ändå vara självklara i allt vi gör. Vi måste vara normen, inte undantaget.
1 kommentarer:
Fan, vad bra! Du satte ord på det jag inte riktigt kunde sätta ord på i min blogg imorse!
Skicka en kommentar