Helenin

Självklarhet är inte samma sak som att vara "stark"

2012-01-31T14:25:00.000+01:00

Vad innebär det egentligen att vara en stark kvinna? Att ta sig fram inom en mansdominerad bransch? Att ensam ta hand om barn, hem, jobb? Innebär det att ha en stark fasad utåt eller att ha ett starkt psyke?

Bör egentligen skriva "starka" genomgående för att visa vilket värdelöst uttryck det är, men pallar inte. Nu används uttrycket så nu håller jag mig till det.

Starka kvinnor betyder starka individer. Starka individer är per se framgångsrika individer, det är en elitgrupp. Starka kvinnor blir således en elitgrupp kvinnor som lyckas där inga andra kvinnor lyckas. En elitgrupp som kan vara nöjd över att få mäns respekt. Men några individers framgång gynnar sällan hela gruppen, de blir i stället till exempel som kan användas för att visa på att maktstrukturer inte finns. De starka tas ut ur gruppen och används missvisande. De starka få missgynnar det stora kollektivet.

Sen är det en annan sak att erkänna att det kräver vissa skills för kvinnor att kunna konkurrera med män inom vissa yrken eller i olika delar av samhället. Dessa har dock inget med styrka att göra. Det är förmätet att säga att en kvinna som kämpar på mansdominerade arbetsplatser är starkare än andra kvinnor. För det är samma sak som att inte se att vi lever i ett strukturellt förtryck på alla platser i samhället, överallt, hela tiden.

Ett problem med att diskutera kvinnostyrka som något positivt är att man på så vis lämnar det enda väsentliga. Att kvinnor måste vara självklara, varken starka eller svaga, inget exceptionellt, bara helt vanliga, helt självklara. Vi kommer aldrig dit hän om vi talar om att starka kvinnor är bra kvinnor, eller finner oss i att det är något som krävs. Då lämnar vi våra systrar som inte är så slängda i käften och som har lite rundare armbågar.

Självklarheten är så viktig. Att äga rummet, platsen, diskursen oavsett hur vi är. Bara för att vi är. För vi är bara kvinnor, vi är hälften. Vi är inte värsta grejen, inget megabra påhitt. Men vi är inte heller svaga stackare. Vi är bara normala. Tråkiga, fula, trötta, arga, likgiltiga, roliga, snabba, smarta...

Och vi måste få vara allt det och ändå vara självklara i allt vi gör. Vi måste vara normen, inte undantaget.

När ska det blå rinna av näringslivets fana?

2012-01-05T15:15:00.001+01:00

Om man inte är kändis brukar man inte få debattera på Dagens Nyheter. Så jag svarar på Bengt Ohlssons fråga om när det röda ska rinna av kulturens fana här ist.

Buhu, Bengt Ohlsson, inte lätt att vara en stackars ensam kulturarbetande liberal. För ni hörs ju inte och syns ju inte. Får ingen plats... förutom i femtonmiljarder-teckens artiklar i DN.

Jag har ett förslag till dig; lyft din blick bortom 68-vänsterns kulturarbetare. Då skulle du nog inte känna dig så ensam. Och inom ditt gebit, författandet, finns en hiskelig massa människor som aldrig skulle kallas vänster. Många av de mest välkända kulturutövarna i Sverige har ingen tydlig politisk färg överhuvudtaget och skulle man färgsätta dem så tror jag att sedelns ljusgrå är en mer passande färg.

Jag kan i och för sig tänka mig att fler kulturarbetare röstar vänster än röstar ultrahöger, trots att V och SD fick liknande siffror i förra valet. En anledning till det är att SD vill förinta kulturlivet, som kulturarbetare blir det svårt att sälla sig till ett parti som vill skära ner på kostnaderna för den sektor de jobbar inom.

Det är också en anledning till varför många kulturarbetare är vänster. Vänstern prioriterar kulturen och det fria skapandet. Högern vill ständigt dra in kulturskaparnas medel och vill se en kultur finansierad av näringslivet. Kulturskapare är sällan höginkomsttagare och har sällan trygga anställningar. Med en liberal Allianspolitik ser de allt mer begränsade möjligheter att fortsätta sitt kulturskapande. När Alliansen drar in medlen till fria teatergrupper och tar bort gratis entrréavgifter på statliga muséer, blir det svårare för de konstnärliga institutionerna att överleva. En politik som inte respekterar och prioriterar kultur får inte kulturarbetande sympatisörer.

Högern ser gärna ökat inflytande av näringslivet inom kultursektorn. Det för mig osökt in på en fråga till dig Bengt Ohlsson. När ska det blå rinna av näringslivets flagga? Inom näringslivet får du inte vara vänster. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara höger. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta ... jaha ... så du bryr dig inte om handel? Du tycker att det bara är flum och dekoration som räknas?

Det fria kulturlivet, öppet för alla, byggdes upp av arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen har alltid prioriterat ett rikt kulturliv för alla i samhället, därför är många kulturarbetare vänster. Ett näringsliv som priorieterar storbolags möjlighet att göra profit framför allt annat, framför bland annat ett rikt kulturliv, har byggts upp av liberalismen, därför består näringslivets styrelser främst av högern.

Vore det inte mer originellt och utmanande att se en storbanksordförande i röd stjärna på bröstet än vad det vore att se en författare i dräkt och portfölj. För vet du vad, de röda stjärnorna är betydligt mer frånvarande i näringslivet är vad portföljerna är i kulturvärlden.Tyvärr.

Body talk med Nawal El Saadawi

2011-12-16T16:43:00.000+01:00

En av världens mest beundransvärda människor är Nawal El Saadawi. Skarp, ödmjuk och mäktig får hon mig att streckläsa hennes böcker och skriva ner citat på citat från hennes föredrag. Hon har förmågan att framkalla den där kittlande känslan i kroppen, den där berusande känslan när någon sätter orden på något man bara anat i sitt undermedvetna. Hon skriver om motstånd och protester, hon är revolution och har alltid varit. Hennes mod och hennes ord gör mina kinder varma och mina steg lätta, så där som bara kamp mot förtryck kan göra.

Nu är jag halvvägs igenom Den stulna romanen. Precis som jag känner min kropps reaktioner på den så är den fylld av kroppslighet. Makt, rädsla och bristen därpå beskrivs genom penisar. Stolthet genom axlar och gång. Fångenskap genom hull. Visserligen innehåller den för mycket upprepningar av det kroppsligas symbolik men jag är ändå tacksam för hennes råa cynism och hennes svärmande dagdrömmar som båda koncentreras i fötters sprickor och trekantiga ansiktsformer. För hennes kroppslighet är ett ställningstagande. Kroppen som trampar dammet på gatan är verklig och stabil medan den kropp som trippar på smala klackar är undflyende och oberäknerlig. De som flyr dammet och hänger sig åt något så långt ifrån gatan och smutsen som Gud eller den teoretiska marxismen, kontrollerar inte längre sina kroppar. De som däremot går barfota äger den självklara sanningen.

Jag önskar att jag fick läsa mer om kroppar, bortom den ytliga estetiken, sexualiteten och medicinen. Jag önskar att kroppen var något som kunde talas om på riktigt. För vi är alla våra kroppar, även om vi väljer att ändra dem eller om vi känner oss fast i dem så är de där.

Jag äger min kropp, det är jag oerhört stolt över. Min kropp kompromissas aldrig bort. När jag var yngre visste jag nog inte riktigt att jag ägde den och då var jag inte lika stolt. Men nu när jag vet så älskar jag det den tillåter mig att göra. Jag kan springa snabbare än vinden och jag kan ta en massa stryk, jag kan bli sjuk och tillfriskna. Jag känner ilska i mina käkar och i nervositeten i benen som sprider sig till mina armbågar och fingrar. Jag känner ofta tårar bränna innanför ögonen och hjärtat bulta av ömhet inför främmande människor.

Jag äger min kropp, därför äger jag jorden den kom av och marken jag går på. Jag är min kropp, därför är jag mänskligheten. Jag äger min kropp, därför bestämmer jag vad den används till. Jag kan ansluta min kropp till en grupp av kroppar som tillsammans kan riva murar och störta förtryckare. Därför är jag så jävla stolt över min kropp. Och jag hoppas att fler kan känna det.

Känner du din kropp och går med fötterna i dammet är du mänskligheten.

Den andra vågen

2011-12-02T09:54:00.001+01:00

Kairo med dess Frihetstorg – det är lätt att bli romantisk vid åsynen, nästan lika lätt är det att efter ett tag bli cynisk.

Detta folkliga uppror, denna folkets resning mot förtrycket. Jag satt naglad framför Al Jazeeras bilder härifrån i januari och februari och fick gåshud på armarna. Tänk att det funkar ändå! Tänkte jag och många andra.

Men under denna andra våg av revolutionen är det annorlunda. För ett tag sedan skrev jag en krönika på Seglora Smedja där jag sa att Egyptens militärråd kommer att avgå. Det var vad som behövdes skrivas då och vad jag innerligt trodde skulle hända. Man kan inte massakrera en befolkning hur som helst, inte efter att de redan smakat seger en gång.

Men revolutioner tar på krafterna. En del slutade sina jobb i och med revolutionen, andra sades upp till följd av den sviktande ekonomin. Efter ett tag blir det svårt att leva utan pengar. De som har tältat på Tahrirtorget i två veckor är trötta, det tar på krafterna att leva under bar himmel tillsammans med andra. Många, många är de som är skadade från polisens och militärens kulor och tårgas. Centrala Kairo ser ut som en hemvist för skadade soldater. Och mitt i detta sker ett politiskt spel i kulisserna som jag inte fullt förstår ännu. Vissa stödde upproret under ett tag för att sedan mana till lugn och skingring av folket på torget för att säkra sina röster i valet. Valet som lade sig som en våt handduk över protesterna. Valet som många av revolutionärerna inte ville ha och tyckte var illegitimt under militärrådets styre, valet som de likafullt var tvungna att förhålla sig till.

Det verkar inte finnas någon tydlig plan på hur detta ska fortsätta. I dag hålls ännu en marsch mot militärrådet efter fredagsbönen, antingen blir uppslutningen god eller så har protesternas styrka avtagit för nu.

Men det är tillfälligt, det är jag övertygad om. För det är som många säger här, revolutionen går i vågor, efter att en ebbat ur kan man vara säker på att det kommer en ny.

Är lite stor på mig och nominerar mig själv (och KT) till Medieormens journalistpris...

2011-11-05T18:57:00.001+01:00

I somras var jag, som Kyrkans Tidnings reporter, i Aten för att bevaka Ship to Gaza. Den svenska båten avseglade aldrig. Men de två veckorna i Aten var mycket händelserika och världspolitikskt betydelsefulla, dels i form av alla samlade internationella Ship to Gaza-aktivister och dels i form av ockupationen av Syntagmatorget och massdemonstrationerna i och med omröstningen av sparpaketen.

Det var omöjligt att förutse vad som skulle hända inför och därför svårt att planera det journalistiska arbetet. Men på grund av Kyrkans Tidnings tilltro till mig som medarbetare och modet att chansa på bevakning av ett turbulent och svårförutsägbart händelseförlopp, lyckades vi skapa intressant journalistik.

Jag åkte med iPhone och obegränsad tillgång till internetsurf. Inför resan skrev jag nyhetsartiklar relaterade till Ship to Gazas aktion och intervjuades själv av tidningen för att beskriva vad jag skulle göra och hur det kändes. Då länkades det även till den nystartade bloggen där jag kontinuerligt lade upp betraktelser och material som inte platsade som nyhetsartiklar. Jag fotade och skrev nyhetsartiklar till webben som utvecklades till papperstidningen. Dit gjorde jag även längre reportage om utvalda händelser. Jag använde min twitter kontinuerligt för att skriva små uppdateringar om vad som pågick i det kaos som var svårt för andra medier att hålla koll på och länkade till relaterade artiklar. Genom min twitter (och i efterhand även på bloggen) kunde mina följare se mina, via bambuser, livestreamade filmer från flera demonstrationer och från centrala händelser för Ship to Gaza. När jag kom tillbaka till redaktionen skrev jag en lång analys till papperstidningen om de två veckorna. En analys som skulle ha varit omöjlig för någon som inte varit inbäddad. Och kommande veckor lade jag upp extramaterial på bloggen, svarade på frågor från läsarna samt följde efterspelet med Ship to Gaza på hemmaplan.

I efterhand är jag övertygad om att jag kunde ha gjort allt mycket bättre, uppdaterat ännu mer och så vidare. Men Kyrkans Tidning fick ut mycket intressant och originellt material genom att skicka iväg mig och en iPhone i två veckor. Grunden till att det gick bra är för att tidningen hade tilltro till mig och min kompetens samt att jag, redaktör och chefredaktör hade en ständig dialog.

Kyrkans Tidning har inte lång erfarenhet av aktivitet inom sociala medier, de har haft dåligt interaktivt arbete och har inte många besökare på sin hemsida. Detta är något de jobbar på att ändra då de vill vara det främsta forumet för diskussioner centrala för Svenska Kyrkan. Genom chefredaktörens och redaktörens förtroende kunde jag delta i det arbetet.

Slackerfeminism

2011-10-27T11:29:00.000+02:00

Fyller i Skatteverkets omöjliga formulär om ansökan av f-skatt. Det slår mig, jag skulle lätt kunna få epitetet ung driven kvinnlig entreprenör av detta. Funderar en stund på att slänga de nedkluddade pappersarken åt skogen. För jag är inte entreprenörsbruden, jag tänker inte identifiera mig med detta nya arbetslinjefeministförtryck.

För det är bara en ny form av etiketterande av kvinnor. Är man inte främst till för sina barn och man enligt hemmafrumodellen och bor i en någorlunda stor stad och har idéer blir man automatiskt entreprenörskvinnan - hon som är driven och ambitiös och vet vad hon vill. Jag ser henne jämt i Svenska dagbladets näringslivsbilaga, som ett spännande kvinnor kan-fenomen.

Och det är ju underbart att unga kvinnor kan tjäna pengar och sitta i bolagsstyrelser och bla bla bla. Men jag är så trött på de trånga ramarna. Att kvinnor alltid är hänvisade till kamikazeprojekt av varierande form. Varför är vi hänvisade till att alltid jobba röven av oss och offra allt? Det är det som krävs för att vara en lyckad kvinna. En modern hemmafru som bakar kakor, gör långkok och läser läxor finner sig i att offra allt för familj och hem och en ambitiös entreprenörskvinna jobbar dygnet runt för att vara en duktig karriärist och kunna mäta sig med bolagsmännen. För det är så man gör som kvinna och framförallt är det så man gör om man är en medveten kvinna, oavsett om man är hemma med barn eller på kontor med gubbar kan man numer kalla sig feminist. Men om man inte offrar allt och inte vet vad man vill, är man fortfarande en riktig kvinna då? Är man ändå en redig feminist?

Jag saknar fuckupen, jag saknar slackern. Att plinka på en gitarr i underkläderna på en vardag, att vara skitfull och ragga på allt och alla på krogen, att dricka kaffe och drömma orealistiska drömmar som socialen betalar, att spela gta till klockan fem på morgonen. Det är normalt och ibland charmigt när män gör det men helt otänkbart för kvinnor. Varför ska vi alltid måsta göra allt så bra, så helhjärtat?

Jag har aldrig varit en duktig flicka, jag har inte brytt mig om betyg, jag har aldrig närt karriärsdrömmar eller familjedrömmar. Jag har alltid gått på feeling och gjort vad som känts bäst för stunden och tänkt att allt ordnar sig. Och jag känner alltid att det där inte passar in i hur man ska vara som kvinna.

Åh vad jag önskar att ramarna för hur vi kvinnor ska vara blir lite lösare. Att det skulle vara lika naturligt för en kvinna att sitta hos en polare och röka weed på en onsdag som för en man och lika naturligt att vara en rockstar eller en tjock fifflande fackpamp. Tänk om ramarna erbjöd oss kvinnor att vara sviniga eller drömmare eller töntar och framför allt - att vi kunde få vara lata och oambitösa.

Jag kommer att skicka in papperna till Skatteverket men kommer aldrig någonsin kalla mig entreprenör och fan ta den som kallar mig duktig.

Kapitalismen är inte vägen till framgång, det är hög tid att föra fram ett ordentligt socialistiskt alternativ.

2011-10-06T15:10:00.001+02:00

Efter att ha läst sammanfattningarna på socialdemokraternas och vänsterpartiets så kallade skuggbudgetar blir jag ledsen...

Västvärlden brinner. Den grekiska befolkningen blir allt mer desperata, de ser sina löner halveras och allt fler tvingas in i arbetslöshet. Flera nya skatter införs samtidigt som all välfärd har sålts ut till privata företag. Detta för att landet i och med eurosamarbetet uppmuntrades låna pengar av vinstdrivna banker för att hålla uppe spenderandet och investerandet, till förmån för den gemensamma europeiska valutan och bankernas avkastning.

I Italien har det under hösten hållts demonstrationer på grund av de väntade drastiska besparingarna för 2013 till följd av deras lån från profiterande banker.

I USA ockuperar människor för tillfället Wall Street, kapitaismens högborg. Det efter att landet har skådat en lång och kännbar ekonomisk kris som har lämnat människor utan bostad och jobb efter allt för enkla lån och genom bankernas glädjekalkyler.

I London i somras tog unga fattiga tillbaka de materiella ting de ser som deras efter en ständig maning till dem som enbart konsumenter. Detta till kapitalismens politiska väktares förskräckelse.

Och det här är bara just nu, sedan 2008 har många västländers befolkningar genomlevt kriser till följd av kapitalismen, Irland och Island till exempel. Och fler står på gränsen till djupa kriser, som Spanien och Portugal.

I de ekonomiska krisernas kölvatten växer sig missnöjet och de främlingsfientliga, konservativa krafterna sig starkare. Det riktas misstro mot de sittande regeringarna och lösningen blir att sätta sin tilltro till konservativa populister. Anledningen till det är för att det inte finns någon som visar på ett reellt alternativ. Dagens spekulationsekonomi och jakt på konstant ökad utdelning av aktier är inte en evig sanning eller naturlag. Det är ett sentida påhitt som, för att det hittills har gett kraftig utdelning till några och illusioner om framtida utdelning till fler, har boxat sig fram i folks medvetande som det enda sättet världen kan vara uppbyggd på.

Men det finns något bortom kapitalismen. En enad vänster skulle kunna göra ett krafttag och visa det, visa de riktiga alternativen i stället för att nervöst svamla om minimala förändringar i ett system som uppenbarligen inte fungerar. I stället för att halvera rutavdraget och falla in i den borgerliga retoriken om en en hundring kvar i plånboken här och en femtilapp kvar i plånboken där bör socialdemokraterna göra det de verkade ha planer på att göra efter förra valet. Nämligen ta ett steg tillbaka och se över sin politik. Först då kan de komma med alternativ till det marknadliberala samhället. Hela vänstern, med socialdemokraterna inräknade, måste organisera sig tillsammans och utifrån ideologi tala om ett alternativt samhälle. Det är hög tid för det nu.

För efter att västvärlden har brunnit växer något upp ur askan, då gäller det att visa att socialismen är stark och kan växa som fan.

Burkawalks

2011-09-25T14:42:00.001+02:00

Har skrivit en krönika om kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar, oavsett val av klädesplagg, på Seglora smedja.

I torsdags kom domen mot de två kvinnor som i april trotsade det franska burkaförbudet. Den franska domen och lagen innebär ett uppenbart förtryck mot muslimer och även ett förtryck mot kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar. Helena Hägglund pekar på protesterna i Kanada (sk slutwalks) mot att en polis vid en konferens sagt att kvinnor borde sluta klä sig som slampor om de vill undvika att bli utsatta för sexualiserat våld. Dags att även ordna solidariska burkawalks?

Läs resten på Seglora smedja.

Inskränks pressfriheten inskränks demokratin

2011-09-20T14:25:00.002+02:00

Satirtecknaren Zapiro om Zumas inställning till hans kritik.

Parlamentet har i dag skjutit upp röstningen om “sekretessförslaget” som skulle få ödesdigra konsekvenser för den granskande journalistiken i Sydafrika. De har skjutit upp omröstningen på obestämd tid men inte mycket talar för att det kommer att läggas ner helt och hållet. Förslaget har varit på tapeten under flera år och det väntades få en majoritet av rösterna i parlamentet.

I dag, i går, i helgen och tidigare har demonstrationer mot lagförslaget hållts utanför parlamentsbyggnaden i Johannesburg, Kapstaden och i runt om i andra städer. Demonstranterna upprörs över den inskränkning i pressfriheten som lagförslaget innebär. Offentlighetsprincipen kommer att avskaffas och statliga och kommunala tjänstemän och politiker ska kunna hemligstämpla material som de vill. Dessutom ska så kallade whistleblowers kunna dömas till upp till fem års fängelse om de lämnar ifrån sig denna hemligstämplade information.

Den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian gjorde intervjuer med demonstranterna utanför parlamentet och många säger till dem att det är som en återgång till lagar som rådde under apartheid. En bekant till mig demonstrerade i Kapstaden men säger att uppslutningen var inte så stor.

Men de senaste åren har Sydafrika befunnit sig på djupt vatten när de har agerat inskränkande mot pressen i ett antal fall. Som den numer klassiska händelsen när en BBC-journalist ifrågasätter ANC:s ungdomsförbundsordförande Julius Malema och blir okvädad av honom och utkastad från presskonferensen. Förra året när några journalister skulle avslöja Julius Malemas inblandning i upphandlingen av några statliga företag så lämnade hans ungdomsförbund ut journalisternas personliga detaljer, adress, bilar och bankkontonummer till allmänheten. Freedom house som granskar pressfriheten i världen sänkte Sydafrikas grad av pressfrihet från fri till delvis fri förra året. Detta gjorde de för att de tyckte sig se en ökning av den negativa retoriken från politiker mot journalister och att vissa ingrepp hade gjorts på public service-kanalen SABC:s oberoende. Även reportrar utan gränser har nedvärderat Sydafrikas pressfihetsranking, de kom fem platser längre ner på rankinglistan 2010 jämfört med 2009. Även de gör bedömningen att journalister har blivit angripna av högt uppsatta politiker. De tog även med det nya lagförslaget om hemligstämpling som en anledning till nedvärderingen.

Det ser med andra ord ganska dystert ut. Sydafrika är ett land med enorma motsättningar, kontroverser och problem på allehanda arenor i samhället. Jacob Zuma och andra ledande ANC-företrädare omges ständigt av skandaler. Julius Malema och andra i ungdomsförbundet kritiseras för korruption och ändå har ANC ett så enormt stort stöd av befolkningen. I valet 2009 fick de 65.9 procent av rösterna, det näst största partiet, Democratic alliance fick strax under 17 procent. I en situation som den är det a och o för det demokratiska samhället att pressfriheten inte bara värnas utan utökas och att källskyddet stärks och att den granskande journalistiken får större medieutrymme. Demokratin behöver mer än Huisgenoots kändisskvaller och recept och mer än kärleksintrigerna i Isidingo och Generations.

Jag kan inte göra annat än att hålla tummarna för att nästa omröstning av "sekretessförslaget" dröjer så pass länge att det hinner gå upp för fler vad som håller på att hända och att fler visar sitt missnöje. Om det nu skulle göra någon skillnad.

Post apartheid

2010-03-17T11:59:00.004+01:00

Jag bär min skam ytterst, skammen att vara vit. Jag bär mina förfäders skuld i min panna, på mina axlar, på mina händer, tillsammans med de samtida kaukasiska hycklarnas skuld. Det tynger, nacken böjs, ryggen kroknar och jag fäster blicken i marken.

Jag läser Frantz Fanon om svart frigörelse samtidigt som den svarta hushållerskan diskar undan min disk i köket och skrubbar bort min smuts ur badkaret. Jag är en parodi på upplyst medelklass. Jag är medveten om kampen och problemen på ett teoretiskt plan men i praktiken fattar jag ingenting och vet inte heller hur jag ska hantera vetskapen om att jag inte kan förstå, så jag tittar ner i marken, och skäms.

Det är väl medvetenheten om vår skuld som gör oss rädda, som gör att vi stänger in oss i våra palats bakom murar, vakthundar, rörelsedetektorer och elstängsel. Vi vet att de har all rätt att sparka in dörren och göra vad de vill med oss, för vi skulle ha gjort samma sak vore vi i deras skor. Men elstängsel biter inte på skuld och skam.

Vissa av oss tror att vi ska kunna lyfta blicken en dag bara vi ger något tillbaka. Vi lär ut engelska bland plåtskjulen, eller predikar safe sex, eller säljer pärlbroderade korgar och armband där en del av vinsten går tillbaka till plåtskjulssamhället. Men vad hjälper det? Vi står fortfarande längst fram, högst upp och pekar med pekpinnar.

Vissa av oss trycker undan skammen långt in och hoppas att den försvinner genom att ignorera den. Vi ser inte tiggarna på gatan eller barnen som sniffar lim eller parkeringsvakterna som jobbar för svältlön, de är en del av fasaderna, en del av gatorna, de kunde lika gärna var lyktstolpar. One man for himself.

Jag kan inte ignorera, jag kan inte undervisa men jag kan inte heller vara en del av dem, jag är för rik, för berest, för utbildad och för vit. Jag vill inte heller vara en del av dem, jag vill vara rik, berest och utbildad. Men jag vill inte att det ska synas så tydligt. Fattig eller rik, utbildad eller inte, det syns på utsidan men det finns möjligheter att dölja skillnaderna för en stund och göra dem mer diskreta. Vitheten sitter i, den går aldrig att dölja. Ett ögonkast på mig och de kan läsa min historia och min överklass och min makt. Ett ögonkast och jag är dömd.

Jag vet det, därför skäms jag. Men jag är i alla fall inte en vit man, den skammen skulle nog vara outhärdlig.

Ibland blir man förvånad över de konservativas oförmåga att dölja sin brist på kunskap

2010-03-08T11:48:00.004+01:00

"The European colonials gave Africa efficient and comparatively honest civil services, a vision and a work ethic that saw the construction of road and rail networks, modern harbours and airports, and education systems based on European standards." hela artikeln

Ok, säga vad man vill om The Daily Telegraph, men någon måtta får det väl ändå vara. Och visst, Sydafrika har enorma sociala problem och Jacob Zuma är ett skämt men att förringa kolonialmakternas ansvar för utvecklingen i de afrikanska länderna är inte enbart rasistiskt och kränkande, det är idiotiskt. Synd att över 840 000 konservativa britter läste denna smörja i tidningen i går och förmodligen smålog över sitt morgonthé över vildarnas oförmåga att klara sig på egen hand, utan den europeiska arbetsmoralen.

Africa baby!

2010-02-24T10:35:00.003+01:00

När jag klagar på den dåliga internetuppkopplingen, när jag inte fattar var jag kan och inte kan vara ute och springa, när jag undrar varför alla jag känner har städhjälp, när jag funderar över varför ingen följer trafikreglerna, när jag frågar varför alla som bygger husen är svarta och alla som bor i dem är vita så får jag till svar "Well, this is Africa baby."

Så det är väl svaret då, jag kan inte förstå det fullt ut för Africa är verkligen inte Sverige, baby. Fast vem vet, Jacob Zuma och Fredrik Reinfeldt kanske har mer gemensamt än vad man kan tro...

Jag har inte frågat någon asfaltsperson i Sverige men jag är ganska säker på att de inte brukar asfaltera fram till en bil, lämna ett glapp och sen fortsätta asfaltera på andra sidan, men så gör de tydligen här. Asfalterad kulturkrock, baby.

Helgen i bergen

2010-02-22T10:49:00.003+01:00

Klockan halv sex på morgonen är jag oftast rätt trött, speciellt om jag har druckit vin till klockan två. Lördagens morgon var en sådan trött morgon, men ryggsäcken packades likafullt och stuvades in i den rostiga Volkswagen foxen som körde som vinden i tre timmar på sömniga morgonvägar. Väl framme i Groot Vaders Bosch lämnades foxen att vila.

De tre solbrända männen som utgjorde mitt sällskap hällde upp rostfärgat vatten i våra vattenflaskor medan jag försökte täcka varje millimeter av kroppen med solskyddsfaktor femtio (det är rätt problematiskt att vara kritvit i trettiofem graders stekande sol.) Sedan började bergsvandringen i Boos Mans Bos Wilderness Area.

Vissa saker kan inte inte beskrivas med ord, naturens skönhet är sådan. Det var helt otroligt att vandra i Den Arge Mannens vildmark, upp över bergen, ner i dalar och bäckar, se vattenfall, lyssna till fågelsång, omges av en flora som inte finns någon annanstans, se solen gå ner över orörd natur, och allt detta utan att stöta på en enda människa, för jag menar, babianer är ju ändå inte riktigt människor.

På vår två dagars långa vandring tillryggalade vi tjugosju kilometer, en dag i stekande sol och en dag i dimma och regn. Och en natt med fler stjärnor än jag någonsin sett. Världen var så vacker att att den bestämde sig för att inte låta sig avbildas av min mobilkamera. Jag lurade världen att jag skulle fota Ernest under första dagens lunchstopp och lyckades då få med en gnutta av hennes skönhet också.

first out

2010-02-16T12:41:00.003+01:00

Kanske kan vara en bra idé att dra igång detta igen, med lite uppdateringar om Kapstadslivet.

Efter arton timmar i luften så anlände jag äntligen i söndags. Det var alla hjärtans-dag och en väldigt passande början på min romans med Sydafrika (flörtat med landet har jag ju gjort sedan tidigare.)

Efter en stund på stranden ismord spf 50, tittade jag och några vänner på solnedgången över Atlanten och drack skumpa, sådär som man gör på alla hjärtans dag.

Bra start.

I dessa inauguaration-tider

2009-01-22T17:44:00.003+01:00

"Rosa Parks sat so Martin Luther could walk
Martin Luther walked so Barack Obama could run
Barack Obama ran so all our children could fly"

Hur bra är inte den meningen? Tack Jay-Z.

Ajöss och tack för fisken!

2009-01-18T02:02:00.002+01:00

Jahapp, dags att lämna, återvända, flytta, fara, sticka, dra, komma hem.

Åh, det finns så mycket att säga. Det jag är gladast över är ändå att jag har hittat ett till hem. Ett hem kan vara så mycket. San Francisco är inte hemma som hemma i Umeå, där allt började och fortsatte. San Francisco är inte heller hemma som hemma i Stockholm, där jag skapar mitt eget liv. San Francisco är hemma på ett annat sätt, som ett lugn och en trygghet i just staden i sig och inte i vad jag har i den eller vad jag gör i den. Jag är evigt tacksam för vad staden har gett mig.

Har tagit adjö av varje stadsdel i veckan. Jag var och fikade i solen på ett café i Castro. Castro är den stadsdelen som passar bäst i solljus. Regnbågsflaggorna som pryder varje fasad får en speciell kraft av solen. Har varit och ätit tapas och druckit sangria i Mission. Musik, mat, alkohol och natt är alltid bäst på mörka restauranger och pubar i Mission. Jag var i köpcentren i Financial district och blev stressad av köphetsen hos de stora kedjorna. Jag köpte en billig, skräpig resväska i en av alla små butiker i China town, ingen gör skräp och turister som China town. Gick i Haight Ashbury i grå dis och nekade marijuanaförsäljare och fundreade över alla tonårspunkare som vill leka hemlösa. I Fishermans wharf gick jag genom seafoodserveringar tillsammans trögflytande turistmassor och blev glad av att se sjölejonen. Jag fönstershoppade på Fillmore. Jag såg utsikten från Twin peaks och tog en springtur mot Golden Gate i skymningen i The Marina.

Och så är det, man får vara blödig och kletig och rosig när man ska lämna allt bakom sig. När annars?

Sverige

2008-11-18T09:43:00.003+01:00

Jag lyssnar på Ring P1. Pensionärerna är upprörda över långa telefonköer. Inget kan sammanfatta Sverige bättre. Jag längtar hem.

LA

2008-11-15T05:26:00.002+01:00

Smoggen baddar in staden i ett mystiskt gyllene sken, det ar lite vackert och lite mer skrammande. Det ar bilar overallt, ingen promenerar. Jag horde nagon saga en gang att det bor arton miljoner manniskor har, och femtio miljoner bilar. Jag vet inte om det stammer men det verkar inte helt otroligt nu nar jag val ser gatorna. I morgon aker jag tillbaka till San Francisco, och jag kanner mig mer saker an nagonsin pa att aldrig skaffa korkort.

sorg

2008-11-05T18:29:00.002+01:00

Ok. Obama vann och det var ju en jävla tur. Men det som får mig att må illa i dag är att den kaliforniska befolkningen röstade ja på proposition 8. Majoriteten av folket här har alltså röstat fram ett förbud mot homoäktenskap. Fram till i går kampanjade ja-sägarna med bland annat tv-reklam som får mig att vilja kräkas. År 2008 räknas alltså homosexuella fortfarande som en andra klassens medborgare, som inte har samma rättigheter som den resterande befolkningen. Det är en mörk mörk dag för de flesta i San Francisco.

What kind of city? sanctuary city!

2008-09-30T19:42:00.005+02:00

Häromdagen hölls ett torgmöte utanför San Francisco City hall, det handlade om skärpt lagstiftning kring invandring och om att skicka tillbaka alla illegala immigranter till deras hemländer. Eftersom att San Francisco är en klok och medmänsklig stad lockade självfallet motdemonstationen till sig en större och mer högljudd grupp människor än torgmötet. Eftersom att jag har ett hjärta gick jag med i motdemonstrationen.

En sak som jag tänkte på när jag stod där och skrek ramsor var; hur har människor mage att klaga på det här landets illegala immigranter? Vad vore den här delstaten utan alla sina papperslösa latinos? Den vita medelklassen här borde förstå att det är endast på grund av immigranterna som de kan bibehålla sin livsstil.

Jag tycker självklart att invandrare ska få högre status i samhället och att invandrad mexikansk arbetskraft ska värderas lika högt som vit ur-nordamerikansk. Det tycker inte torgmötesdeltagarna utanför City hall. Men det bästa för dem borde ju egentligen inte vara att stänga gränserna, det borde vara att öppna gränsen mot Mexiko helt men utan att sedan höja invandrarnas status. Då skulle mexarna jobba för ännu mindre pengar och medelklassen skulle kunna få ännu billigare service. Och då skulle USA kunna få de bästa bitarna ur det gamla slavsystemet. Undrar om gruppen utanför City hall har tänkt på det?

San Francisco

2008-09-01T23:42:00.003+02:00

Solen strålar och det det blåser knappt. Ett fantastiskt välkomnande efter ett sömnlöst, stillasittande flygplansdygn. Förväntningarna höjs.

Utsikten är makalös från husets "fitness center" Jag ska spendera mer tid än inne i lägenheten.

Det allra sista från Sverige

2008-08-30T22:37:00.002+02:00

Som sagt, Stockholm är så otroligt bra just nu. Fredagskvällen och lördagsmorgonen var fantastiska. Lördagskvällen har varit fin i all sin stillhet med P1, väskpackning och korsstygnsbroderi. Men i morgon bittida är det ajöss och tack för fisken. Nästa mening blir från en ny kontinent.

Jag kommer att sakna allt.

att det ens får visas på svensk tv

2008-08-29T19:35:00.004+02:00

Ok, dr. Phil är ett moraliserande och uppläxande as som helt saknar kunskapen att analysera, det visste jag sen förr. Ok, den mest absurda smörjan visas på amerikansk tv, det visste jag också. Men trots min inställning till dr. Phil och amerikansk tv så satte jag maten i halsen när jag tvärt stannade till vid kvällens avsnitt av dr. Phil. Han visade i kväll vilken hemsida man ska gå in på för att kunna se exakt var alla amerikaner bor som någonsin har gripits för sexualbrott. En karta kom upp och varje adress var markerad med en blå prick. Klickade man på en prick kom information om personen och dess brott upp. Dr. Phil uppmanade publiken att gå in på den sidan och kolla upp sin egen stad, för det "är viktigt att ha koll på sitt område."

WHAT???

ÄR DET PÅ RIKTIGT???

ÄR DET LAGLIGT???

SHIT!!!

Jag undrar om dr. Phil vill skapa ett aggresivt medborgargarde som med brinnande facklor och högafflar hänger kriminella, som har avtjänat sina straff, i repsnaror på torget. Vad gör man? Jag menar, skjuter jag ut dr. Phils ickeexisterande hjärna (vapen är ju inte direkt svårt att få tag på i USA) över studioväggarna lär han ju bli martyrförklarad. Och han är ju egentligen inte problemet, problemet är att folk håller med honom. Jag ska alltså flytta till det land som tycker att dr. Phil är klok. Hur ska jag överleva hösten?

det sista

2008-08-29T17:10:00.003+02:00

Stockholm är så bra nu, hon har nog aldrig varit bättre. Visserligen beror det säkert på att jag ska ge mig av men ändå. Jag har fina vänner, en fin lägenhet, något vettigt att göra på dagarna och något roligt att göra om nätterna. Och nu ska jag bort igen.

Håkan Hellström spelar i ett av rummen och det småduggar på Hornsgatan. Jag klamrar fast vid varje ögonblick och klär stunderna i ord, det blir så när allt känns som det sista. Sista dagen i stugan är formulerad, sista dagen i Umeå, sista dagen med mormor och morfar och sista dagarna i Stockholm. Kan inte hjälpa den här sistakänslan. Den är inte bara ledsam, den gör allt lite viktigare och större också.

I kväll ska jag formulera Jonas, rödvin och kanske Trädgården. Det blir viktigt och stort.

Måndag

2008-07-21T14:46:00.002+02:00

det regnar ute, jag har 166 kronor på kontot att alldeles för mycket praktisk skit att reda ut.

Nu

2008-07-15T15:19:00.002+02:00

Det är något som har bekymrat mig på sistone. Det är känslan av att de senaste åren och de närmast kommande är min framtida nostalgi. Hur hanterar man något sådant? Nutidens dagar är framtidens minnen och till sist är livet mer minnen än realtid (jag jobbar på äldreboende, jag vet.) Mina upplevelser i dag är viktigare för mitt kommande liv än upplevelserna i mitt kommande liv. Hur kan dagarna någonsin kännas tillräckligt innehållsrika och betydelsefulla efter en sådan insikt?

I morgon

2008-07-03T18:53:00.002+02:00

Mot nya jaktmarker...

2008-06-08T23:46:00.001+02:00

om övervakning

2008-06-06T21:45:00.003+02:00

Triggerordlistan:

100-förråd, Aerosol spridning, Airplane, AK-47, Al-Aqsa, Allah, Allah-o-Akbar, al-quaida, Amatol, Ammonium triiodide, Ammonium, Ammoniumnitrat, Anakata, Anarki, ANFO Thermate, Anthrax, Anthrax, Arlanda, Arrest, As-Salāmu `Alaykum, Assassination, Avlyssning, Avrätta, Avrättning, Avsätta, Babyolja, bankomat, Barnporr, Barsebäck, Basladdning, Beatrice Ask, Bergsjön, big event, bin ladin (med tillägg “är stor”), bismillah al-rahmani al-rahin, Blasting cap, Blyazid, Blyblocksexpansion, Blynitrat, Bodström, Bogside Doodlebug, Bomb, Bomba, Bombhot, Bomullskrut, Booster, Botulism, Bribe, Brigader, Brokep, Buggning, bunker, Bush, C4, Calculations, Carl XVI Gustav, Carpet knife, Cayman Gibraltar, cell phone, cell, centralstationen bomb klockan 3, CIA, Cluster, Containerscanning, Cray, Cryptoanalysis, Cyclonite, DDNP, depå, DES, Detonator, Dilba, Dinitronaftalen, Distributed, Doctrine, domstol, dum-dum, dumpster diving, Dvärg, Dynamex, Dynamit, Dynashock, Döda, Egghead3000, Emulite, Encryption, ETA, Etylendiamindinitrat, Europakonventionen, Execution, extremism, Fake, Flint, Flygplan, Flygplanskapning, Flygplats, Forsmark, FRA, Fredrik Reinfeldt, Frihet, fritagning, Fyllmassa, Förstörelse, Förtvivlad, gang-bang, Geoprime, Gisslan, gisslan, Godsägare Persson, Granuler, ground zero, GRU, Grundlag, Gruppvåldtäkt, Gudrun Schyman, Guds vilja, Gurit, Hash, heligt krig, hemmagjord bomb, Hizbollah, HMTA, HMTD, Hora, Håkan Roswall i ett badkar med välling, Hämd, Hönornas befrielsefront, IDEA, Ifpi, Imam, Immigrationsmyndigheterna, Importtull, insha’ Allah, inshallah, insurgents, IRA, Jan Guillou, JAS, Jersey Liechtenstein, Jihad, Jumbo jet, Justice, Kalashnikov, Kaliumperklorat, Kastrup, KGB, Kidnappa, Kimulux, Kina, Kommunism, Koncentrationsväg, k-pist, KP-Primer, Kristallin, kritisk diameter, Kryphål, Kulspruta, Kvicksilverfulminat, Kvinnoförtryck, Känslighet, Kärnkraftverk, Leverera, Liquid bomb, Loophole, Luftfaktura, Lönnmord, Lönnmord, Mardrömmar, Martyr, Mattkniv, Mercury fulminate, Metylaminnitrat, Miljöförstöring, Minaret, Minderårig, Mjältbrand, mob-förråd, moder jord, Molotov, Mord, Mossad, Mujaheddin, Murder, mänskliga rättigheter, Mörda, Nabit, Nagelsax, Natriumaminat, Natriumazidlösning, Nervgas, Nitrate, Nitro Nobel, Nitrocellulosa, Nitrocellulose, Nitroglycerin, Nitroglycerine, Nitrometan, Nitrostärkelse, Nonel, Not-So-Jolly Roger, Nuclear, Offer, offshore haven, Orättvisa, otryggt barn, Pannkakor, parallell computing, paramilitary, Parliament, Pedofil, Pentyl, Peroxyacetone, PETN, Picric acid, Pikrinsyra, PKE, PKI, PKK, plutonium centrifuges, Plutonium, politik, Potassium chlorate, President, Primär, Prostitution, Punktskatt, Pyrodex, RDX, RDX, Regeringen, Relatives, Retaliation, Revolution, riksbanken, Riksdagen, Riksdagshuset, Rosetta, RSA, Rättigheter, Rättvisa, Sagerska, Sanningen, Sarin, securitas, Sekundär, Semtex, Sex, sexbomb, Shampoo, shoe bomb, Självmordsbombare, Skans, Skatteflykt, Skatterevision, Skattmasen, Skjuta, Slottet, Smörja, social engineering, ssg, Stasi, Statskupp, statsminister, Subway, Suicide bomb, Supercomputer, Surströmming, Sweden, Säkerhetskontroll, Säpo, säpo, Sönderfallshastighet, t1amo, Taiwan, Tandkräm, Terrordåd, test tubes, Thermite, Tibet, TNP, Torped, Trafficing, Train, Trinitrophenol, Trotyl, Tungmetallazid, Turban, Tvätta, Tändhatt, UPK, Upphovsrättstaliban, Uppror, Uppstoppad nallebjörn, Uppvaknande, Utnyttja, Uzi, Wa `Alaykum As-Salām, Walk like an Egyptian, Vattenverk, wedding cake, wedding preparations, Wedding, Virgin Islands, Våldtäkt, Väpnad, värdetransport, Väteperoxid, yee-haa!, Yippie-Ki-Yay, motherfucker, Yttrandefrihet, Ödeläggelse, Övervakning,

Att klippa ut och klistra in i alla mail som skickas! Det är ju hur bra som helst. Tog du upp det här på ditt tal i dag Daniel?

dessutom...

2008-06-05T18:11:00.002+02:00

värker min kropp på var endaste lilla ställe oavsett om jag står, går, sitter eller ligger. Det bidrar inte heller till sommarlovskänslan.

ok, vin och jackets made of birch, vin och jackets made of birch...

jag bara undrar...

2008-06-05T17:33:00.002+02:00

Ska jag aldrig bli bättre? Ska mina brister jaga mig resten av livet? JAG ÄR SÅ IN I HELVETE TRÖTT på att inte kunna planera någonting i mitt liv. Jag vet vad jag måste göra men tänker att det ska ordna sig på något sätt även om jag inte gör det jag måste göra. VARFÖR KAN INTE JAG göra rätt saker i rätt tid som alla andra ljushuvuden? INTE FAN är det så här jämt och ständigt för någon annan. JÄVLA JÄVLA SKIT.

(och ja, alla svordomar och stora bokstäver är nödvändiga och befogade)

Jag är på så otroligt dåligt humör nu. Det enda jag tror kan hjälpa vid det här laget är att dricka vin och tänka lite på världens bästa ramsa.

Oh, it was som funny I had to laugh, a triangular man walked in.
He had clogs and a jacket made of birch.
And a hat made of sausageskin.

Trasig

2008-06-04T16:32:00.002+02:00

Helgens galna bravader ledde till enorm huvudvärk. De ledde också till en bula i huvudet, stora blåmärken på lår, vader och axel samt till skrapsår på låret och skavsår på båda hälarna.
Dagens till en början trevliga springtur ledde till skrapsår på båda händerna, en uppriven underarm och armbåge och två helt och hållet uppskrapade och idel blödande knän. Och som pricken över det söndertrasade i:et fick jag nyss ett blödande papercut på fingret.

Men det bästa av allt är att jag ändå ser otroligt rolig ut med blåmärken, skrapsår och stora plåsterlappar, speciellt när jag fixar håret, sminkar mig och går omkring i klänning som om inget hade hänt.

Livets vatten

2008-05-28T22:04:00.004+02:00

Från den här ön kommer världens bästa whisky. Nu när jag närmar mig mina tjugofem har jag insett att jag antingen måste skaffa mustasch och ägna mig åt vackra rakset med borstar av mjukaste och mest sällsynta djurhår, eller så måste jag odla ett passionerat förhållande till whisky. Fjunen på min överläpp kommer nog aldrig att riva ner applåder, så från och med nu är whisky mitt livskall.

Jag gillar tempot

2008-05-28T17:05:00.003+02:00

Det är så skönt att klaga på att jag aldrig få vara ute i solen och äta glass. Det är så skönt att leta små luckor i kalendern för att hinna träffa folk. Det är så skönt att vara tvungen att planera in träning och ärenden så att tiden inte slösas i onödan.

Dessa korta stunder av effektivitet är som uppfriskande vårdagar i mitt annars så lata och spontana slackerliv. Jag känner mig betydelsefull när jag har bråttom och stressar.

Det finns förresten ingenting i världen som är roligare än djur!

sånt som rör sig i skogen

2008-05-26T17:52:00.004+02:00

Det ryktas om att det huserar en jättelik hare i skogarna runt stugan. Mamma var den första att se den och har sedan dess gjorts till åtlöje för sin livliga fantasi. Vi har skrattat åt mamma och åt blotta tankebilden av jätteharen åtskilliga gånger. Men i helgen såg även min bror och Anna denna demon. Alla tre är rörande överens om att haren är lika stor som Elsa, en hare i labradorstorlek alltså! Det är så roligt och konstigt att jag inte kan sluta tänka på det. Tills jag själv lyckas skåda jätteharen håller jag till godo med jättekaninen på bilden, jag skrattar mig fördärvad!

Min mammas dag

2008-05-25T14:19:00.003+02:00

Det är Morsdag och familjen känns längre bort än vanligt. De är i stugan, jag är i lägenheten. De äter tårta, jag äter fil. De umgås, jag är ensam. Det är sådana här dagar jag längtar hem.

Det känns liksom lite futtigt att säga grattis och ge en blomma en gång om året när mamma är grunden till hela min existens. Och tacksamheten kan självklart inte sammanfattas i ord eller presenter. Vore inte mamma vore inte jag, så enkelt är det, och det bästa av allt är faktiskt att vara.

Helghumor

2008-05-10T06:18:00.005+02:00

1998 släppte Metallica en konsertvideo som hette Cunning stunts. Min då tolvåriga kusin kanske inte var så bra på engelska eller så hade han mycket sensuell fantasi. I vilket fall trodde han att filmen hette Stunning cunts.
Mycket mycket roligt. Skaffar jag mig någonsin en egen porrtidning blir det i alla fall inga problem att namnge den.

lite bitter

2008-05-10T06:17:00.002+02:00

Helenin \Hel"e*nin\, n. (Chem.)
   A neutral organic substance found in the root of the
   elecampane (Inula helenium), and extracted as a
   white crystalline or oily material, with a slightly
   bitter taste.

Från ett kaliforniskt blåshål

2008-05-06T05:55:00.006+02:00

Idag gick jag på en blåsig San Franciscogata när ett par turister med kartan i högsta hugg frågade mig om vägen till Moma. Jag kunde vägen och beskrev den glatt på felfri engelska med amerikansk brytning.
Ha.

Undrar varför det känns så bra varje gång man tror sig misstas för en invånare i staden man befinner sig? vilken skitstad det än må vara.

Men det här är ingen skitstad, det är ju San Frandisco och jag gör the hustle gatorna fram, med ett bländande John Travolta-leende på läpparna.

San Franskridsko
San Fransmisko

snart snart

2008-04-20T21:36:00.002+02:00

Om en vecka exakt ska jag ligga i min säng och försöka sova utan att kunna. Jag ska vara lite orolig och fundera på om jag har kommit ihåg allt som ska kommas ihåg. Jag ska göra inre filmer om hur det kommer att vara att träffa Henrik igen.

Om en vecka är jag ungefär ett dygn ifrån San Francisco!

Som den pensionär jag innerst inne är...

2008-04-19T13:46:00.010+02:00

...måste jag visa att de enkla små växterna i hemmet nu faktiskt blommar!

rosa blomma

aprikos blomma

pippiblomma

Rapport från TT

2008-04-19T13:29:00.004+02:00

När jag vänder lite på huvudet på kontoret möts jag av Stockholms bästa utsikt. När jag inte ser ut över stan jobbar jag. Jag intervjuar och skriver och det är fantastiskt. Som ett bevis på hur fint det är har jag blivit förkyld. Kroppen utjämnar alltid det roliga med något tråkigt, som för att förhindra galenskap.

Jag såg domedagen närma sig...

2008-04-13T14:01:00.002+02:00

Inne på filmuthyrningsstället i Hornstull (Ibland går det faktiskt fortare att gå dit än att ladda hem) sade en nioårig flicka till sin far:
- Snälla pappa, kan vi inte hyra en chick-flick?

Jag började kallsvettas och förstod för första gången på riktigt varför mänskligheten inte är värdig jorden den trampar. Chick-flick från en nioåring och pappan tog henne inte över knät och agade henne, han höjde inte ens på ögonbrynen.

Armageddon i horisonten.

Hela livet var tydligen en fotbollsmatch

2008-04-09T15:42:00.007+02:00

Men hur ska det gå? kan man fråga sig.

Antar att det är i sportsammanhang som den mest tävlingsinriktade delen av en själv kommer fram, det är väl så det sägs i alla fall.

I min barndom och mina tidiga tonår tyckte jag att det var ganska roligt att spela fotboll, trots att jag var rätt dålig på det. Men det var just roligt, aldrig allvarligt. Efter de lätträknade förlusterna för Umeå Södras Fotbolls Förening (för trots min delaktighet var vi ändå ett väldigt bra lag) samlades vi alltid i omklädningsrummet och gick igenom den gångna matchen. Det gräts, surades, sparkades i väggar och svors i en evighet. Jag satt mest och väntade på att få fara hem och äta middag. Det var roligt att spela fotboll och om vi vann eller förlorade, det var för mig ganska oviktigt. Kanske var det just det som gjorde mig till en dålig fotbollsspelare.

Nu har fotbollsperioden plötsligt uppstått igen, efter många års vinteruppehåll. Men benskydden har bytts ut mot rätt kontakter och de dobbade skorna har förflyttat sig uppåt till vassa armbågar. Iklädd den nya matchdräkten ska jag tydligen ut och spela yrkesliv. Men jag spelar ju fortfarande för att det är roligt, inte för att vinna. De som grät och surade var de duktiga spelarna då och är förmodligen det på den nya grusplanen också. Men det spelas om andra priser nu. Jag kan inte längre bara rycka på axlarna och längta hem till mamma och middag.

Och det värsta. Det är klart att jag kan tvinga mig till det, men jag vill inte bry mig om förluster, jag vill fortsätta spela för att det är kul. Något annat skulle vara att frångå mig själv.

Som sagt, Hur ska det gå? kan man fråga sig.

Pressmeddelande från regimens humorråd

2008-04-04T18:22:00.002+02:00

Dagens humoristpris går till Henrik för uttalandet:

"Åh, du är så gullig när du tänker!"

Med motiveringen: Utan att mena det som ett skämt drar han fram detta ytterst förnedrande ess i rockärmen och förvånar oss alla. Det går inte att reagera på något annat sätt än att dra på munnen, först av ren chock sedan för att han ju har rätt. Tidigare såg jag ingen poäng med att tänka, nu förstår jag vad jag har att vinna på det.

Efftersom att vinnaren inte kan komma till prisutdelningen behåller utnämnaren priset själv, för senare ituggning.

Du som har så fina lockar

2008-03-27T17:09:00.002+01:00

Har varit på en frisersalong och fått håret klippt. Varenda gång jag klipper mig ber jag frisören att hon ska ta topparna och möjligtvis tunna ur håret lite. Jag är också alltid mycket tydlig med att jag brukar och vill ha håret så rakt som möjligt. Men varenda gång klipper de upp håret, kletar in det i en massa klet och säger:
- Du som har så fina lockar, jag tycker att vi ska framhäva dem ännu mer.
Jag brukar då poängtera att jag vill ha håret ganska rakt iallafall. Sedan läser jag en tidning tills klippningen är klar, i tron om att de, förutom klippande, även vet hur man lyssnar på andra människor. När jag efter fyrtio minuter tittar upp från min tidning blir jag alltid lika förvånad. Då sitter jag där med lockar i hela håret ändå. Jag betalar de femhundra kronorna det kostar, går ut och drar svärande ner mössan över skallen.

Vad är problemet? Vill jag ha håret ganska rakt betyder det ju att jag inte vill framhäva mina lockar. Förresten varför skulle jag vilja framhäva mina lockar? Lockigthårmodet slutade på 1990-talet. Till och med Elaine från Seinfeld har ju rakt hår nuförtiden. Det är som att man borde vara lycklig för att man har lockigt hår, men om ingen annan har lockar vill ju inte jag ha det heller. Fram med plattången igen.

Kingliga biblioteket!

2008-03-13T17:50:00.006+01:00

På tunnelbanan trängs fjortisgängen och skriker och gormar ut sin imbecillhet. Några andra tuggar tuggummi och blåser bubblor. Ännu några andra spelar dålig musik ur sina mobiltelefonhögtalare.

På Stureplan svischar alla jäktade förbi och talar i osynliga öronsnäckor. Klackarna klapprar hårt mot asfalten och även här skriker fjortisarna ut sin imbecillhet.

Inne i Kungliga biblioteket är det tyst. Inte så knäpptyst så att det ekar när magen kurrar, men behagligt tyst. Stolarna gnekar lite, någon snörvlar till, det knapprar mjukt av MacBook-tangenterna. Inga fjortisar så långt ögat kan nå.

Det är inte bara det harmoniska lugnet och tystnaden som gör KB till ett av Stockholms bästa ställen. Väggarna är mörka, bokhyllorna räcker ända upp till det höga taket och fönstren är djupa, höga och välvda. KB är liksom sinnebilden av ett bibliotek. Dessutom finns allt svenskt som någonsin publicerats här. Jag har suttit här och bläddrat igenom tjocka luntor av folkrörelsepress från 1900-talets början. Nu sitter jag på samma ställe och skriver en debattartikel om framtidens public service. Här inne befinner jag mig i en slags avslappnad kretaivitetsbubbla. Tyvärr låses portarna klockan åtta och då står jag där ute igen, i den fjortisbefolkade verklighetsvärlden.

Det behövs inte mer

2008-02-27T10:18:00.005+01:00

Idag är en tråkig dag och jag är en tråkig person. För att dagar som denna och personer som jag ska kunna bli lite ljusare och lite gladare finns faces in places.

Dålig dag för springtur

2008-02-15T17:32:00.005+01:00

I brist på hund

2008-02-11T10:28:00.000+01:00

Jag har blivit med belgare. Träffade dem för första gången förra veckan och nu bor de i mitt vardagsrum och duschar i min dusch. Jag ger dem mat, rastar och aktiverar dem och försöker lära dem lite tricks, som att äta hårdbröd och säga schjoo.

2008-02-06T20:37:00.000+01:00

Han på andra sidan den tunna väggen är tonåring och skriker väldigt ofta. Han skriker åt sina föräldrar så att väggarna skakar. Det kan ni ju ha i bakhuvudet om ni tycker att det verkar mysigt att ha barn.

För att det är så hysteriskt roligt att skriva

2008-02-03T16:33:00.000+01:00

Jag funderar över uttrycket "jag gillar att skriva." Vad betyder det egentligen? Kan människor verkligen mena att de tycker att det är underbart att knappa på tangentbordet hej vilt eller kludda ner bokstäver hit och dit på ett papper? Eller menar de att de tycker att det är jätteroligt att se hur olika bokstäver formar ord, vilka som helst?

Jag gillar inte att skriva. Jag gillar att förstå och formulera det så att andra förstår, tror jag. Eller, jag vet inte vad jag gillar men det är inte att skriva bara för skrivandets skull.

Jag gillar inte heller att läsa bloggar om en massa strunt, jag gillar bara mina vänners bloggar. Idag har jag läst andra bloggar, därav surheten. Nu ska jag äta kakor och rita smådjur och kanske bli en lite bättre människa fram åt kvällen.

här kommer alla känslorna på en och samma gång...

2008-01-21T16:08:00.000+01:00

eller hur det var han sa det, Per Gessle. Om än inte alla så kom iallafall en känsla vid upptinandet av min själ, känslan av att undra vem jag vill vara.

För att kunna försöka förstå människor eller ens tänka på dem behövs generaliseringar, man måste lägga in dem i olika fack, som efterhand delas in i mindre fack och så vidare. Allt väl än så länge, det kanske inte är ett ultimat sätt att tänka på men ändå nödvändigt. Men när det sedan kommer till att krypa ihop i ett eget fack blir det så svårt.

Jag är ju nästan allt i större eller mindre mängd. Jag är säkert lite tävlingsinriktad även fast jag inte tror att jag bryr mig. Jag är säkert lite ordningsam även fast jag räknar oordningen som ett kännetecken. Jag är säkert lite irrationell och känslostyrd även fast jag uppfattar mina tankar och beslut som oerhört logiska. Men om jag är lite av allt, kan jag då förstärka vissa delar för att bli ett annat jag? Skulle jag kunna sätta bo i vilket generaliseringsfack jag vill?

I helgen träffade jag en person för första gången. Hon såg ut som en blandning mellan en filmstjärna och en narkoman, hon rökte inte då men i mitt huvud håller hon en cigarett mellan sina smala fingrar. Hon var lågmäld och verkade välja sina ord med omsorg. Hon satt liksom ett trappsteg över alla andra på restaurangen men på ett elegant sätt. Hon kändes sval och onåbar som om någon hade stirrat henne i ögonen skulle hon inte ha flackat med blicken, hon skulle ha hållt kvar ögonen tre fjärdedels öppna men utan att lämna ut sig själv i dem. Jag är medveten om att det här bara är en liten liten pyttesanning om henne men efter två timmar i hennes sällskap är det min generaliserande bild.

Ibland skulle jag vilja vara henne eller en av hennes likar, jag skulle också vilja befinna mig i deras fack. Men ibland vill jag vara en berest äventyrare på jakt efter spänning och nya sanningar. Och ibland vill jag bara vara en liten tant som broderar korsstygn och småler åt alla människors dumma strävanden. Jag vet ju att jag, precis som alla andra, är alla tre men om jag är ett mellanting är jag ingen av dem och är jag en förlorar jag de andra två. Hur ska jag kunna välja ett fack att höra hemma i? Gör jag det inte blir jag ju en kringflackande och förvirrad facklös utan mål i sikte. Det ser så enkelt ut för andra, det såg så enkelt ut för den tysta filmstjärnan.

Exakt fem månader senare fylls jag av frågetecken

2008-01-21T15:00:00.000+01:00

Läser tidigare inlägg och kommer ihåg känslorna. Hade jag mer känslor för fem månader sedan än vad jag har nu? Har jag blivit avtrubbad och känslokall? Kan det vara därför jag inte skriver? Dog alla känslor och ord i augusti 2007?

Ska jag försöka gräva efter känslorna och börja skriva här igen?

bla bla bla och ett filmtips...

2007-08-21T15:07:00.000+02:00

Jag känner för att recensera sommaren men har egentligen inte så mycket att säga om den. Jag får ta det en annan gång, sett lite mer i backspegeln kanske det känns som att det har hänt lite mer...

Tillbaka i Stockholm iallafall, vackert, vackert, tappaandanvackert. Det vackraste kanske ändå är att American Apparel har öppnat på Götgatsbacken! Alla andra kanske visste det redan och det kanske inte är någon som bryr sig men jag har väntat och längtat länge. Jag blev alldeles yr i huvudet av det igår och såg mig tvungen att fira med lite bio. Bra bio för övrigt, Se This is England om ni har lite tid över, snygg, obehaglig, fin och välspelad.

För att slippa rättsliga konsekvenser ber jag minderåriga att lämna sidan nu...

2007-07-22T01:10:00.000+02:00

Härmed bör känsliga läsare anse sig varnade och jag avsäger mig allt ansvar för eventuella framtida trauman. Men här kommer de...

Fittbilderna!

Johans fitta.

Min fitta.

Magnus fitta.

dagens naturläkemedel

2007-07-20T16:15:00.000+02:00

Idag tål jag inga ljud. Min mammas röst skär i mitt huvud, Magnus gitarrspelande gör huvudet till ett ilsket stormande hav, Soundtrack of our lifes överhettar huvudet och det börjar flimra för ögonen. Idag ger alla ljud migrän, utom Emmylou Harris, hon svalkar och lugnar ner, hon är min hjärnas aloe vera idag, eller alla dagar egentligen.

Ännu ett nytt hem

2007-06-24T18:32:00.000+02:00

Mitt bostadsrävande har gett resultat. Nu ska jag bo någonstans i höst, någonstans med egna möbler och någonstans är inte bara någonstans, någonstans är Hornsgatan. Och har ni någon gång vägarna förbi Stockholm och Söder så står min dörr öppen.

...Om nu inte det här inlägget jinxar min tur, då jävlar.

återigen

2007-06-17T20:57:00.000+02:00

Har packat väskorna ännu en gång (de är oändligt många och tunga.) Jag är så less på att packa i och packa ur väskor, pressa ihop livet i väskor och släpa dem vidare. Men min viktigaste ägodel kan jag inte ens packa ner.

Jaja, måste springa till tåget.

Imorgon Umeå.

Nutiden är så framtid

2007-06-15T14:01:00.000+02:00

Det kliar i fingrarna och hjärtat slår lite snabbare än vanligt, jag tänker på framtiden. Vi lever i så spännande tider när gamla sanningar byts mot nya. Alla tider har väl sin framtidsoptimism och sitt siande, den muslimska staten i Medina på 600-talet, Gustav Vasa tronövertagande på 1500-talet, 1800-talets europeiska industrialisering och så vidare. Människor då kände säkert samma pirr som jag känner idag, pirr av förhoppning och av rädsla, men mest av spänning. Framtiden är inom räckhåll, snart snart är den här.

För visst är det ändå lite framtid att man inte alls går en säker död till mötes om man har blivit smittad av HIV (åtminstone inte om man bor i västvärlden). Lite framtid att många sydamerikanska länders ledare propagerar för gratis mjukvara i form av Linux istället för Windows. Lite framtid med "Long tail-teorin" som säger att industrin inte längre behöver koncentrera sig på storsäljare utan bör lägga mer energi på den oändligt långa svansen av specialprodukter. Och hur lång tid kommer det att ta innan hela världen täcks av gratis trådlös internetuppkoppling?

Mitt första nuvarande framtidsexempel får stå med för att HIV och död har varit ihopkopplade som en evig sanning trots medicinsk forskning. Men den eviga sanningen är inte en sanning i framtiden. I övrigt så är mina framtidstankar mest inriktade på ekonomi. Den eviga sanningen om att den existerande marknadsekonomin är och kommer at förbli den bäst fungerande ekonomin i världen kanske börjar tappa lite av sin tyngd? Jag ser med spänd förväntan på när den rådande ekonomin söker sig nya vägar och önskar att jag kunde något om ekonomisk historia eller snarare ekonomisk framtid.

Alla som kan mer än mig om teknik, ekonomi och vetenskap (det vill säga ganska många) kanske fnyser och tycker att mina framtidstankar är gammal skåpmat och spanar mycket längre in i framtiden än vad jag gör. Det är okej. Jag hoppas bara att alla smarta framtidssiare delar med sig så att jag också får veta mer. Min egen framtid är nog inte mycket att hurra för men världens framtid är den mest spännande tiden av alla.

Bilden är vad google har att säga om framtiden. jag säger ju det... Spännande!

Promoe, pimpen.

2007-06-06T17:15:00.000+02:00

Promoe hänger på min gata, vandrar här fram och tillbaka på dagarna. Det är så spännande att tjuvkika på honom men jobbigt att se obrydd ut och ännu jobbigare att jag hela tiden vill lyssna på Looptroop, men nu måste göra det på låg volym och med stängda fönster.

Säga vad man vill om dreads men ja tyck han ä gulli.
Gulligull.

Stulna känslor

2007-06-01T15:03:00.000+02:00

Det sades om någon annan, av någon annan men det kunde lika gärna ha sagts om mig, av mig, vartenda ord. Bubblaren är också stulen men bubblar likt förbannat i mitt huvud emellanåt.

10. Jag har börjat hålla tyst om saker för att jag inte orkar stå för att jag inte håller med.
9. Jag underpresterar kontinuerligt och konsekvent i den del av mitt liv vi kallar "studier".
8. Jag är ett jävla arsle.
7. Jag tänker mer än någonsin förr på mig själv, trots att det äcklar mig.
6. Jag upptäckte häromdagen hur mycket mer fantasifull jag var förr (i mitt förhållande till bloggen.)*
5. Jag är en thinker och ingen doer, aldrig någonsin.
4. Jag väntar fortfarande på att alla andra ska göra mig bäst i världen.
3. Jag avfärdar mina dåliga sidor med att det "bara är sån jag är" istället för att göra något åt dem.
2. Jag är lat.
1. Jag uppskattar det jag har alldeles för lite, istället gnäller jag mest hela tiden.

Bubblare:
Jag unnar ingen annan framgång när min egen framgångssaga går på sparlågor.

Det blev visst några andra som satte ord på min ångest, men ack så väl de gjorde det. Nu är det dags att ta sig samman och för det krävs lite Summernight city med ABBA.

*Parentesen är ditsatt av mig, den enda korrigeringen som behövdes för överföringen.

Ååårsta!

2007-05-24T15:43:00.000+02:00

Jag bor i Årsta för några veckor och här är så otroligt fint, så fint att jag måste lyssna på Ted Gärdestad, han sjunger känslan jag har. Jag skulle kunna bo i Årsta hela mitt liv och varje dag gå till torget där Bert, den siste oskulden spelades in för att köpa billiga grönsaker av den trevliga grönsaksförsäljaren. Fina fina Årsta.

Bostadsräven

2007-05-24T14:06:00.000+02:00

Ibland stöter man på hinder i som man måste göra något åt. När jag hindras brukar jag känna mig handfallen och hjälplös, ringa mamma och pappa och söka efter viktiga papper som jag förmodligen har kastat. Ofta gråter jag en skvätt och önskar att jag hade någon som alltid gick bredvid mig och kastade handgranater på alla oönskade hinder. (Folk lägger pengar på så konstiga grejer, hade jag pengar skulle jag lägga allt på en fixarföljeslagare som kastar granater och ser till att jag slipper färdas kommunalt, med andra publika transportmedel eller med taxibilar.) Jag har nu (sentomsider) börjat inse att hinder och problem kan vara bra, eller inte bra i sig men det kan komma bra saker ur dem.

Jag har bott på många ställen sedan jag flyttade hemifrån men alla har liksom bara magiskt dykt upp. När magin slutade fungera för ett litet tag sedan gnällde jag lite och ville att mamma skulle lösa det åt mig. Men eftersom min mamma inte kan så mycket om trolleri och magi som jag hittills trott så får jag försöka ta hand om min bostadssituation själv. Jag är helt uppslukad av det här, alla regler, möjligheter, restriktioner, kostnader och så vidare, som finns gällande bostäder. Lägenheter är det enda jag tänker på just nu (har till och med läst Dagens Industri om bostadsmarknaden.)

Jag känner mig lite vuxen nu, jag tar tag i något trist och jobbigt och lär mig något nytt. Och ja, det är klart att ni visste om att livet ser ut så. Men det visste inte jag, inte egentligen.

LIte geografi

2007-05-07T16:01:00.000+02:00

Helgen spenderades i Dalarna vid Mälaren och Storsjön... eller... ehhh... det stämmer nog inte något av det. Men vi var norr om Stockholm (det visste stockholmarna) och söder om Umeå, (det visste jag) någonstans på landet mitt bland kor, kyrkor och loppisar. Det är fint det där, att spendera helger på landet. Och väldigt stadsbo att konstatera att det är så.

Imorgon bitti lämnar jag svenska städer och lantställen till sina öden och åker söderöver till Sicilien. Jag vill skriva om mina förväntningar men är medveten om att det skulle låta som en klyschig reseguide för medelålders par med för mycket tid och pengar till hands. Jag får se vad som blir. Men imorgon är jag i alla fall där.

En sån måndag då...

2007-04-23T11:41:00.000+02:00

Det enda jag vill och känner för är att vara med min pojke.

Fredag den trettonde eller hjärnans litenhet

2007-04-13T15:14:00.000+02:00

Ja vad kan det bero på när man glömmer telefonen hemma, det viktiga mailet inte går fram och plånboken, med det lilla som finns kvar att leva av, tappas bort?

Jag tror ju inte på högre makter eller ett öde som påverkar saker (och dagar) så jag kanske får hålla mig till teorin om den förkrympta hjärnan. Något som talar för den teorin är att jag glömde mitt handbagage på flyget sist jag flög... och gången innan också för den delen...

Lösningen på problemet kan vara att aldrig mer gå utanför dörren eller att skaffa en assistent. Vad ska man kunna peka på för brister för att få en sådan finansierad av kommunen? Och får man välja själv vem som ska assistera? I sådana fall så skulle jag kunna glädja Henrik eller Annika med en extra inkomst för ett arbete de redan utför.

sol och sport

2007-03-27T16:41:00.000+02:00

Det är sol och vår här i Stockholm och jag hoppas att solen och våren inte solochvårar mig och lämnar mig med regn och rusk. I London var det regn och rusk och nollgradigt, jag drack hundra liter latte för att inte förfrysa. Väl hemma äter jag melon och jordgubbar i solen på balkongen.

Stockholm-London 1-0

Nu när nykomlingarna Stockholm har kvalat vidare blir det spännande att se dem tävla mot de tippade favoriterna Umeå. På torsdag börjar nagelbitarmatchen.

Från ett regnrusk till ett annat

2007-03-20T11:11:00.001+01:00

Imorgon bittida åker jag till London. Åker som hastigast och hoppas på att uträtta ärenden och kanske ha lite trevligt samtidigt. Bloggen lär ju inte lida mer av det än vad den har gjort de senaste månaderna. Skärpningar helenahagglund! Jag skäms över min uppdateringsuselhet... Kanske jag har något att blogga om när jag kommer hem.

I brist på bloggfantasi

2007-03-14T20:55:00.000+01:00

Jag har börjat på en skrivarcirkel, har haft mina tvivel men nu känns det bra. Första stycket till första texten på min första skrivarcirkel:

"Hon står ett tag och ser på den stora, brunbetsade ytterdörren. Länge har hon åkt på bortglömda och återfunna vägar för att komma till den dörren och ändå står hon där och tvekar. Det är något hon har lärt sig under åren som gått, att det aldrig blir som man trott eller som det en gång var. Att återuppleva kan vara att förgöra. De tidigare bilderna, sedda med de tidigare ögonen, ersätts med de nya ögonens bilder. Minnena som hade kunnat vara evighet skrumpnar ihop och försvinner och de nya bilderna, de vuxna och rationella, tar dess plats i evigheten och klyftan mellan den man var och den man är utvidgas ännu en bit."

Pup!

2007-03-01T13:14:00.000+01:00

Efter förfrågan lägger jag upp en bild på det gulligaste jag någonsin har sett. Jag har aldrig träffat henne själv men en dag får jag kanske det. Håll nu gullegulltårarna inne för här är Hedda!

Fick jag gosa med något så gulligt som Hedda skulle jag vara lycklig!

Risky business

2007-02-19T14:07:00.001+01:00

Ibland är saker så fina att de nästan är magiska. Jag är alltid rädd för att förstöra sådant. Det är som att fånga upp något i vattnet utan att det rinner ur handen. Att tänka på fina saker, att prata om dem och allra helst att skriva om dem är väldigt riskabelt. När som helst kan det följa med resten av vattnet ut mellan fingrarna.

Jag pressar samman fingrarna och tänker, säger och skriver: Du gör mig glad. När du rör mig glömmer jag bort att vara smart och blir till pojkbandspop.

forts.

2007-02-14T23:01:00.000+01:00

Igår gav jag bort idag till den lilla gubben. Det känns idag. Jag råkade tydligen också ge bort Lillebrors och Pappas dag i samma veva, det ber jag så mycket om ursäkt för. Ikväll är vi ensamma vi tre, en är för trött för att plugga, en är för trött för att se på tv och en är för trött för att prata. Inget mousserande vin, ingen räkcoctail, ingen fondue, inga levande ljus och ingen hud för oss. Jag hoppas att den lilla gubben får allt det där tre gånger om och nog tror jag att vi tre klarar oss ännu ett år.

Dagen då hjärtan växer

2007-02-13T23:29:00.000+01:00

Min dag för hjärtat började en timme innan klockan hade bestämt att den skulle.

Min vana otrogen ska jag skriva om något hjärtförstorande som inte har sina rötter i Norr. Förstoringen skedde i underjorden.

På blå linjen mot Akalla sitter en liten gubbe från Grekland och på sätet framför sitter en stor flicka från Norrland. Jag sitter och skriver i min anteckningsbok och han frågar försiktigt om jag skriver dikter. Han berättar om när han var sjutton år gammal och skrev dikter i Grekland. Min station kommer och jag måste gå av, han följer med mig och säger att han kan ta nästa tåg. I femton minuter berättar han om sitt liv och om vad han har lärt sig och om vad jag borde veta om livet. Utan att jag frågar säger han att man inte måste bestämma sig och ta slutgiltiga beslut, allt kan ändras. Nästa tåg kommer och vi säger att vi hoppas att vi ses igen på blå linjen mot Akalla. En liten gubbe skakde om min värld och gjorde mig yr i huvudet av allt fint som finns. Morgondagen ska bli Den lille gubbens hjärtas dag.

Ulf Kullh.

2007-02-05T14:39:00.000+01:00

När kan jag sluta springa?

Jag undrar om det är bäst att stanna upp tvärt, få senadrag och falla ihop eller om det är bättre att ständigt småjogga och aldrig stanna? Här på bloggen varierar stämningen ständigt, men allt handlar om hur jag springer. Du brukade skrika "Axa!" (som i accelerera antar jag men det är lite tuffare med x.) när det var dags att höja tempot på löpträningarna. Jag är ganska bra på att "axa" men tyvärr klarar jag inte det tempot hela tiden. Vill man kunna "axa" måste man alltså sakta ner ibland och det är där det blir svårt, i den lugna joggen. Jag hatar den ständiga intervall-löpningen men det står ju mellan det, totalt senadrag eller sakta ångestjogg.

Vad tror du Ulf? Jag börjar känna mig lite trött förstår du, och minisker och ledband börjar nötas sönder.

Dancing in the moonlight

2007-02-04T15:59:00.000+01:00

När vännerna är långt borta och alkoholen glömt varför den dracks finns bara ett. Då gäller det att skaka rumpa som om det inte finns någon morgondag. Inte prata, inte dricka, inte tänka, bara lyssna och röra på sig. Själv eller med andra, dans är pure love och att låta känslan bestämma. Jag har dansat mig len fluffig på insidan.

Upplevelser i badkar

2007-01-29T21:31:00.000+01:00

I mitt förra badkar, i min förra lägenhet, brukade jag ligga med öronen under vattenytan och tjuvlyssna på mina grannar, allt hördes så väl. En granne spelade ofta gitarr, jag gillade att ligga i den mjuka värmen och höra grannen dra ackord. I mitt nya badkar, i min nya lägenhet, hörs ingenting annat än mina ljud, jag hör min puls och min puls är långt ifrån lika trevlig att lyssna på som gitarrgrannen. Men inga tårar i badvattnet.

Söndagskänslan

2007-01-28T14:19:00.000+01:00

Tänk vad som kan hända på en vecka. Nu är det en vecka sedan jag tog mitt pick och pack till storstan och det känns som att jag har bott här i en evighet (trots att jag inte hittar någonstans ännu.) På min madrass är det lite småkallt, i min hals är det lite småsvullet, i mitt huvud är det lite småtrögt men helheten är strålande, eller inte strålande, snarare varm, helheten är varm och förväntansfull. Kärleken och tryggheten ligger ju många mil upp bland
tallar och granar. Men otryggheten känns rätt bra.

Sjöng inte Gram hade jag inte ens hoppet

2007-01-18T14:02:00.000+01:00

Sitter på Universitetsbiblioteket och ska prestera. Det här är en bra miljö för prestationer, jag blir vanligtvis lite duktigare av att sitta här. Idag däremot... All text jag skriver känns meningslös, meningslöst meningsslös. Jag kan bara lyssna på Gram Parsons, titta ut på den fallande snön och hoppas på bättre tider. I den högpresterande framtiden ska jag aldrig slösa på meningar, alla meningar ska vara viktiga och alla texter ska vara långa och späckade med det där viktiga.

Jag är dålig men du stannar ändå kvar och du säger:
-We'll sweep out the ashes in the morning.
Jag säger:
-Tack.

Igår:

2007-01-17T14:16:00.001+01:00

När solen hade gått ner gjorde han ett svartjobb för en mörkhyad man på Midnattsgränd, han satte in ny belysning.

Det är inte ens ett skämt. Vore man bara elektriker skulle verkligheten aldrig vara tråkig.

Mot ny bark

2007-01-17T14:16:00.000+01:00

Jäktar,stressar, glömmer och förlägger. Huvudet yrslas och kalendern tyngs av allt som ska hinnas med. På lördagkväll går tåget och Björken lämnas bakom för att på söndagmorgon vara ersatt av Eken.

Jag kommer att sakna björkarna och Staden.

Iiihhh!

2007-01-04T18:15:00.000+01:00

Nu låter det här kanske väldigt barnsligt men tidigare idag var känslan Åhhhh... för att för fem minuter sedan bytas till Iiihhh! Det är lätt att bli Åhhhh... efter att ha jobbat på äldreboendet mellan sju och fyra och sedan träna till fem. Det är också lätt att bli Iiihhh! när det efterlängtade mailet kommer som visar att allt kommer att bli råbra. Har inte så hemskt mycket framtidsångest just för sekunden och det är ett skönt avbrott. Åhhh...et skulle nog ha krävt sin vinare men Iiihhh!et river och sliter för att få en lugn flaska rött, var är den? det är tomt på vin i skafferiet och jag vill fan inte ha alkoholfri glögg eller billig rom för att fira ett bra mail och en bra känsla, det funkar liksom inte...

I vilket fall, tråkigt inlägg men jag orkar inte tänka, orkar bara vara glad just nu!

Du kommer att tugga i dig mina få degklumpar Uppsala men jag har en känsla av att det kommer att vara värt det.

sur grädde på 2007-års mos

2007-01-02T18:30:00.000+01:00

De här första dagarna på ett nytt år är intressanta. Jag undrar om de saker jag företar mig denna första vecka är ungefär vad jag kommer att företa mig under hela 2007. Nyss drack vi vispgrädde direkt ur paketet, jag och bror min och konstaterade att det var som mjölk fast godare. 2007 kanske blir året när måltidsdryck blev detsamma som måltidsgrädde. jag tror att man blir en munter tjockis om man dricker grädde, äter man däremot chips tror jag att man blir en glåmig och deprimerad tjockis. Jag vill egentligen helst bli en bitter och deprimerad tjockis 2007 och det stämmer ju inte alls ihop med måltidsgrädden. Eller i och för sig så kanske alla med för trånga artärer blir deprimerade i längden, jag får väl hoppas på det.

2006 bodde i mitt vardagsrum

2006-12-27T16:48:00.000+01:00

Jag ligger i den ena turkosa soffan, Filip ligger i den andra och Jonas spelar gitarr för oss i den turkosa fåtöljen. Det kanske är på sin plats att jag drar mitt strå till minnesstacken och sammanfattar det gångna året. Det är lätt. De här två turkosa sofforna och fåtöljen är mer 2006 än något annat. Alla förfester, alla efterfester, alla djupa samtal, alla slödagar och allt hångel bor i dessa möbler. Jag tänker tacka dem genom att ligga kvar här resten av dagen.

Närkontakt av den obefintliga graden

2006-12-26T00:47:00.000+01:00

174 centimeter kropp (på längden, nästan på bredden också (såhär i juletid)) och ingen som tar på den... What a waste of prima människokött med tillhörande hudfodral.

Åter i 38 b, 2 tr.

2006-12-25T13:42:00.000+01:00

Sitter i min lägenhet. Den är min men har förlorat lite av mig när hon den nya flyttade in. Jag vill att min fina, bästa lägenhet ska förbli min och fortsätta innehålla bara mina saker. (och Eriks och Magnus också såklart) På min anslagstavla vill jag att mina foton och vykort ska hänga, jag vill inte att de ska vara utbytta mot handskrivna citat om manligt och kvinnligt från någon citatbok. Jag vill att mitt skafferi ska innehålla lådvin, linser och tomatkonserver, inte konstiga vitaminer och olika snacks. Jag vill att det på min byrå ska stå många fina ljusstakar, inte karatepriser. Och jag vill inte se Drömfångare och annat hippieskräp på mina väggar! Men jag vill heller inte betala hyran så jag är väl så illa tvungen att stå ut med skändningen. Mina väggar och möbler ser på mig med ledsna ickeögon och ber mig komma tillbaka och lätta deras börda. Men ni får stå ut med misshandeln några månader till kära ni.

Back in the UMEÅ

2006-12-18T19:59:00.000+01:00

Trött, Stressad, Glad.
Bor hos Mor på natten och på Schmäck all övrig tid. Skönt att vara tillbaka.

Judgement Day

2006-12-10T15:16:00.000+01:00

Idag på marknaden såg jag en bok om handeldsvapen. Texten var visserligen på spanska men hade jag köpt den hade jag kommit lite närmare mitt livsmål. Målet med mitt liv är inte att bli lycklig eller att klämma ur mig ungar eller något i den stilen. Mitt mål är att bli Sarah Connor i T2. Men i min värld är det Jag/Sarah och inte den skruttige Arnoldroboten som likviderar T1000.

Åhhh Varför köpte jag inte boken?

Förrsten så är T1000 världens bästa filmskurk (inte så konstigt då han skurkar i världens bästa film.) Såg den skådespelaren i Arkiv X en gång och insåg att han inte klär i mänskliga känslor.

Bara en sista...

2006-12-08T22:05:00.000+01:00

För att fortsätta på kvällens storslagna romantiktema och det ständiga Norrlandstemat.

Musikbyrån visar David, Frida, Oskar och Lars i Sommarnorrland. Jag dukar under av magkänslan. Det är inte bara för att jag är så långt borta, det är evigt och oberoende av avstånd. Våra skogar och våra mygg, våra nasala ord och våran snö. Finaste finaste Norr.

Jag kommer på mig själv med att fundera över varför jag då flyttar. Men jag vill fortsätta älska allt det där. Det är därför. Jag vill aldrig tappa känslan för Hemma.

Ensam i den mest romantiska romantik

2006-12-08T20:36:00.000+01:00

Shit vad jag bloggar. Jag har inte så många att prata med så i brist på samtal måste jag skriva.

Hade du varit här nu så skulle jag visa dig allt. Stjärnorna har aldrig lyst klarare eller varit fler, det skulle du få se. Vi skulle sitta på stranden i beckmörkret och titta på stjärnor. Jag skulle peka på alla stjärnklumpar jag såg och du skulle förmodligen leta reda på Karlavagnen. Ikväll är det en sådan kväll, en storslagen och otroligt vacker kväll. Kvällen är så storslagen att sinnet blir storslaget och orden som kommer ut storslår sig till stora, slagna meningar. Usch och fy för meningarna. Men de måste liksom ut, det är för fint ikväll för att inte bli storslagen romantiker. Jag ber om burträsk och lovar att det inte blir mer talat om stjärnor och stränder. Bara ikväll, jag lovar.

Puss

He je då till å ha hjärtesorg.

2006-12-08T16:35:00.000+01:00

De få gånger jag söker mig ner till tv-rummet för att titta på svt-europas nyheter har jag svårt att undvika programmet som går just innan fast på andalusisk tv. Där ser både tioåringarna och fyrtioåringarna ut att vara jämngamla med mig. De sjunger och sjunger och sjunger, hur kan det finnas tillräckligt med andalusiska fandangoförmågor för att täcka programtid av en timme om dagen, fem dagar i veckan? Och hur kan de vara så kära och samtidigt så otroligt förtvivlade hela tiden? Det är hjärta och smärta big time. Carmeeen en mi coraaaazooooooooooon! Till och med den eldigaste nordbo med försmak för salsa (dansen och såsen) skulle känna sig som en bybo i en Sara Lidmanroman i jämförelse med programmets deltagare. Men det är rätt gött det, att sucka åt eländet.

Bright Eyes

2006-12-07T14:39:00.000+01:00

Nöjesguiden:

"Skunktjejernas bästa vän Conor Oberst, symbolen för tonårsdepressioner, uppskurna handleder och lådvin, släpper nu sin andra samlingsskiva med singlar, b-sidor och bonusspår skrivna mellan 1999 och 2004. Det är ingen speciellt bra skiva, enkla texter som man måste inneha en moders kärlek för att försvara. Slarviga dagboksanteckningar, barnsligt fraserade, men med ett martyrskap som skulle få Jesus att nicka instämmande från korset. Bright Eyes finns där som ungdomspsykolog för flickor som inte har råd med telefon till BRIS eller adressen till ungdomsmottagningen. En artist man i bästa fall aldrig upptäcker eller i värsta fall faller in i för att sedan bli frisk, mogna intellektuellt och helt lämna."

Jag känner mig träffad. Jag är av kvinnligt kön, jag har en skunk, jag fyller mig mer än gärna med lådvin och jag älskar Bright Eyes. Tonårsdepressionen infann sig visserligen aldrig i tonåren och har inte direkt gjort det senare heller och uppskurna handleder har bara funnits på film. Jag hade adressen till ungdomsmottagningen och hade aldrig en tanke på att ringa BRIS. Visserligen lyssnade jag på NRJ och inte Bright Eyes när jag var tonåring. Vem är jag då? Jag kanske är en övervuxen tonåring som bär på en latent skäraupphandledernaångest? Men i sådana fall ligger den jävligt latent. Jag undrar också när min intellektuella mognad ska infinna sig, för den är ju tydligen långt långt borta ännu.

Om Carl Reinholdtzon Belfrage ville dela en låda Oudekaap med mig skulle han nog snart sitta och skunka till tonerna av Bright Eyes han med. För Skunk är bra och Bright Eyes är bra och de deprimerade tonårstjejerna är inte fy skam de heller, de tänker bara lite mer än vad vi NRJ-tjejer gjorde.

Jajustja. Min far har en skiva av Bright Eyes med. För honom är skunk ett djur, hans enda ärr kommer från en svetsloppa och han dricker mest öl. Men den intellektuella omognaden går väl i familjen då.

När Medelhavet blev Bottenviken

2006-12-06T17:51:00.001+01:00

Idag på stranden klockan fem gick jag med linne på, över axlarna bar jag en långärmad tröja bara utifallatt. Solen värmde men luften var ganska kall. Jag kunde lika gärna ha haft en folköl i min hand och varit på väg till grillning på Öbacka. Havet var mörkblått utan en uns av turkost. En gubbe i en liten fiskebåt hade orange flytväst på sig, en motorbåt körde förbi och längre bort skymtade två segelbåtar. Det skulle lika gärna kunnat ha skådats från en segelbåt utanför Holmsund. Vågorna var minimala, snudd på ickeexisterande, precis som de alltid är i Norrmjöle och på Betnässand. På hemvägen gick jag på en lerig grusväg med gräs längs med båda kanterna och sporadiskt utspritt på mitten. jag kunde lika gärna ha varit på promenad med Elsa på vägarna kring stugan. Där tog likheterna slut. Jag tittar inåt landet istället och ser palmer och stora berg, en fiskargubbe pratar med mig på spanska och jag får ont i fötterna av musselskal. Men ändå, nästan nästan var det julieftermiddag i Västerbotten.

I valet och kvalet

2006-12-05T21:54:00.000+01:00

Allas våran husgudinna Dolly Parton sjunger så fint One is only poor if one choose to be och den nya regeringen är säkert inte sen med att hålla med. Tänk på det Gubbe istället för att ligga där och sura. One is only poor if one choose to be. Valfriheten är the shit eller hur!?

Saft

2006-12-05T15:59:00.000+01:00

Bara för dig kära lillebror bara för dig...

Jag ser DIG allt!

2006-12-04T22:32:00.000+01:00

15€

2006-12-04T16:03:00.000+01:00

Jag har klippt mig på en spansk frisersalong. Jag förklarade för den stressade frisörskan att hon bara skulle klippa lite grann. Det som sedan följde påminner lite om första gången jag hade sex med någon. Det gick hiskeligt fort, gjorde lite ont och efteråt var jag mest nöjd med att ha det bortgjort. Vad jag kan påminna mig om så krävde han den där för längesedan inte betalt, men nog skulle även den upplevelsen ha varit värd femton euro.

Ännu en vandring längs Memory Lane

2006-12-03T14:47:00.000+01:00

Jag har för mycket tid till tankar här, jag blir tokig, är så less på mina egna funderingar. Tur att det finns böcker.

Tidigare idag funderade jag på när i mitt vuxna liv jag har varit som lyckligast. Jag behövde inte fundera länge. När jag levde mitt i tvåsamheten var jag nog lyckligast. Rent teoretiskt har jag svårt för tvåsamhet och de som känner mig vet att jag alltid snackar skit om den. Men när jag var tillsammans med Elias var jag riktigt jävla lycklig. Alltså jag blir inte alls bitter när jag tänker på det, jag blir bara glad och nostalgisk. Vi hade så kul jämt och jag älskade honom verkligen. Jag har haft skitkul under den här tiden efter vårat förhållande och ångrar inte att det blev som det blev för jag skulle inte ha varit där jag är idag om vi hade hållit ihop. Jag är bara så glad att jag fick vara med honom för han gjorde mig lugn och glad. Nu när tvåsamheten är ett minne blott eller existerar ljusår bort i framtiden är jag väldigt förvirrad, jag är ofta glad och har kul men den trygga lyckan finns inte. Jaja den infinner sig väl tids nog, i ensamhet eller i tvåsamhet. Oavsett så är jag väldigt glad över att ha älskat Elias, det var fint.

Ett telefonsamtal

2006-12-01T23:11:00.000+01:00

Jag tvivlar så på mig själv ibland och räds för framtiden. Men när telefonen ringer en fredagkväll och fem underbara människor stämmer upp i julsånger ackompanjerade av piano, ja då slutar jag oroa mig. Det kan aldrig gå åt helvete när de finns bredvid mig. Jag vet vad kärlek är, de är min kärlek, de där hemma i Norr. Nu och alltid kommer det att vara så. Norrland är kärlek för kärleken bor i Norrland.
Jag längtar hem.

Josefin, Jonas, Iris, Kalle och Mirra jag saknar ord för att beskriva glädjen...

När de tar min entusiasm ifrån mig

2006-12-01T14:14:00.000+01:00

Jag är råpeppad och flyger runt bland molnen, hur glad som helst i min lilla fantasi. Sedan kommer de alltid och drar ner mig tillbaka till marken. Jag klandrar dem egentligen inte för det är ju de som är de smarta. Det är bara det att jag trivs så bra när jag är orealistisk. När den överpeppade impulsen sköljer över blir jag svag i knäna och blodet rusar runt. Men där kommer de och sätter en stol under mig så att jag inte ska falla, de lägger handen på axeln och säger "Vänta lite, tänk igenom det här först." Men jag vill ju göra det NU och jag orkar inte tänka igenom allting hela tiden. När de rycker tag i mina ben blir jag så arg. När jag sitter på stolen på den stadiga marken igen och tänker igenom det så förstår jag att det är osmart och opraktiskt. Jag hatar att de krossar min entusiasm och uppskattar att de är så mycket smartare än vad jag är.